![\"\"](\"http:\/\/www.skruttet.com\/blog\/wp-content\/uploads\/2011\/09\/sunlight-300x199.jpg\")
<\/p>\nL\u00e4gger fingrarna p\u00e5 tangentbordet, fingrarna valsar och valsen bildar ord. F\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4tta ord p\u00e5 tankarna som finns i mitt huvud. Snart riktigt snart \u00e4r det dags f\u00f6r kursen som ska f\u00f6rbereda oss som blivande adoptivf\u00f6r\u00e4ldrar\u2026.<\/p>\n
Vill skriva en liten sammanfattning s\u00e5h\u00e4r l\u00e5ngt:
\nHar s\u00e5 l\u00e4nge jag minns velat ha barn, dr\u00f6mmen har alltid varit att f\u00e5 tv\u00e5 barn. Riktigt varf\u00f6r vet jag inte, men kanske f\u00f6r att jag alltid haft upplevelsen av att m\u00e5nga ensambarn har varit ensamma. Och att det n\u00e5gong\u00e5ng har funnits en \u00f6nskan om ett syskon. Men vad vet jag? \u00c4r inte ensambarn =)<\/p>\n
Dr\u00f6mde om att innan jag n\u00e5tt 30 ville jag ha \u00e5tm. ett barn. Det var dr\u00f6mmen\u2026 Men det blev inte s\u00e5\u2026 I st\u00e4llet plockades bit efter bit av endo angripna \u00e4ggstockar bort och tillsist ocks\u00e5 livmodern. Men under tiden med den okontrollerbara endosm\u00e4rtan var jag realistisk och ins\u00e5g att jag inte skulle \u201dorka\u201d med ett eget barn.<\/p>\n
Jag satt st\u00e4mpeln BARNL\u00d6S i pannan p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Kunde jag inte f\u00e5 barn p\u00e5 naturlig v\u00e4g s\u00e5 skulle jag inga barn ha. D\u00e5 var det inte meningen sa jag. Jag st\u00e4ngde av alla k\u00e4nslor som var knutna till egna barn. Visst hade man sagt \u00e5t mig att m\u00f6jligheten att adoptera finns. men jag var nog inte, ser jag nu i efterhand, mogen f\u00f6r en s\u00e5dan diskussion d\u00e5.<\/p>\n
Tiden gick, jag sl\u00e4ppte ut sorgen och fick hj\u00e4lp genom sm\u00e4rthantreingsterapi ( Kognitiv Beteende Terapi \u2013 KBT inriktad) av underbara \u00c4nglar att bearbeta; s\u00f6rja, gr\u00e5ta, f\u00f6rbanna och genom att skriva satte jag ord p\u00e5 alltihop. Lycklig \u00e4r jag \u00f6ver att ha f\u00f6r\u00e4rats med och funnit f\u00f6rm\u00e5gan att skriva.\u00a0Utan den hade inget av mig funnits kvar.<\/p>\n
Med tiden och sorgprocessen kom ocks\u00e5 l\u00e4ngtan efter ett barn tillbaka. B\u00f6rjade t\u00e4nka p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa barn, barn i andra l\u00e4nder och med det kom ocks\u00e5 nyfikenheten f\u00f6r Adoption.\u00a0L\u00e4ste p\u00e5 n\u00e4tet, fr\u00e5gade kunnigt folk och funderade\u2026. Information damp ner i postl\u00e5dan, b\u00f6cker l\u00e5nades och tv program\u00a0s\u00e5gs.Viljan att adoptera v\u00e4xte fram! Vilken\u00a0underbar m\u00f6jlighet!<\/p>\n
Sedan h\u00e4nde inget mer\u2026. Livet hade sin g\u00e5ng\u2026 Framtiden diskuterades, dr\u00f6mmar dr\u00f6mdes och f\u00f6rverkligades. Vi l\u00e4mnade den kommande adoptionsprocessen till framtiden, men i tanken fanns den.\u00a0Den vackraste dagen i mitt liv hittills, 16.5.09 sa vi JA till varandra och blev \u00e4kta makar <3 Och en solig dag i Juni 2010 lyftes telefonen och vi kontaktade de sociala myndigheterna ang \u00f6nskan om att f\u00e5 Adoptera f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n
<\/p>\n
I mitten av Oktober 2010 klev de fina m\u00e4niskorna med det speciella uppdraget in i \u00c4nglag\u00e5rden f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Uppdraget var att g\u00f6ra en hemutredning (n\u00e5got som alla har r\u00e4tt att f\u00e5).\u00a0Hemutredningen har inneburit tr\u00e4ffar ungef\u00e4r var 4 vecka. Under tr\u00e4ffarna har bla ekonomin, boende, det egna \u00e4ktenskapet och f\u00f6rm\u00e5ga att l\u00f6sa konflikter diskuterats och granskats.<\/p>\n
Vi har hela tiden varit medvetna om att en adoptionsprocess inte \u00e4r n\u00e5gon som helst garanti f\u00f6r att ett barn ska komma till oss. <\/strong><\/p>\n Hemutredningen g\u00f6rs f\u00f6r barnets b\u00e4sta, det \u00e4r n\u00e5got man m\u00e5ste komma ih\u00e5g. Det \u00e4r en tung tid och kan vara ganska p\u00e5frestande f\u00f6r relationen. Men den har ocks\u00e5 gett massor!! Vi har utvecklats p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. B\u00e5de enskilt och som par. \u00c5ren med sm\u00e4rthanteringsterapi l\u00e4rde mig att \u00e5ter v\u00e5ga tro p\u00e5 morgondagen och inte ta ut sm\u00e4rta \/ bekymmer i f\u00f6rskott. Vi tar ev problem n\u00e4r de kommer och l\u00f6ser dem d\u00e5.\u00a0Jag tror att mina erfarenheter fr\u00e5n mitt medf\u00f6dda funktionshinder och perioderna av anstaltsliknande rehabilitering som liten kan vara erfarenheter som kan hj\u00e4lpa mig vara en god adoptivmorsa.<\/p>\n Nu i slutet av Augusti 2011 kom s\u00e5 \u00e4ntligen den skriftliga hemutredningen \u2013 d\u00e4r vi f\u00f6rordades som adoptivf\u00f6r\u00e4ldrar. K\u00e4nns fantastiskt!!!<\/p>\n Med stort, varmt hj\u00e4rta ser jag fram emot helgens fyllda kursdagar och vi kommer s\u00e4kerligen att \u00e5terv\u00e4nda hem fyllda med massor av l\u00e4rorika upplevelser och nya sp\u00e4nnande m\u00f6ten.<\/p>\n \u00c4nglakramar!!<\/p>\n <\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" L\u00e4gger fingrarna p\u00e5 tangentbordet, fingrarna valsar och valsen bildar ord. F\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4tta ord p\u00e5 tankarna som finns i mitt huvud. Snart riktigt snart \u00e4r det dags f\u00f6r kursen som ska f\u00f6rbereda oss som blivande adoptivf\u00f6r\u00e4ldrar\u2026. Vill skriva en liten sammanfattning … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nTidvis har jag trots allt tyckt att endel fr\u00e5gor som de velat ha svar p\u00e5 har varit lite on\u00f6diga. Endel fr\u00e5gor har i de n\u00e4rmaste varit om\u00f6jliga att ge svar p\u00e5 i dagens l\u00e4ge. Det kommer ju h\u00f6gst antagligen att dr\u00f6ja \u00e5r \u00e4nnu innan ev. ett \u00a0barn kommer\u2026 Vi har f\u00f6rs\u00f6kt t\u00e4nka oss olika senario, funderat p\u00e5: vad g\u00f6r vi om\u2026.? Hur g\u00f6r vi d\u00e5\u2026?<\/p>\n