S\u00f6ndagen lider mot kv\u00e4ll.
\nUtifr\u00e5n h\u00f6rs f\u00e5gelkvitter d\u00e5 och d\u00e5. Med r\u00f6ven placerad p\u00e5 en k\u00f6ksstol av tr\u00e4 njuter jag av lugnet. De b\u00e5da finheterna tar tacksamt emot den vila jag ger dem efter dagens myckna g\u00e5ende.<\/p>\n
Mina fingrar dansar vals \u00f6ver bordets tangenter. Jag b\u00f6rjar bli van att skiva p\u00e5 det lilla bordet nu. Min blick riktas mot k\u00f6ksbordets mitt, d\u00e4r ett ljus brinner och sprider v\u00e4ldoft. Citrus – Salvia s\u00e4ger texten p\u00e5 f\u00f6rpackningen fr\u00e5n\u00a0Partylite<\/a>. Doften \u00e4r ny f\u00f6r mig. Aningen fruktig och l\u00e4tt, som en frisk fl\u00e4kt. Den behagliga l\u00e4ttheten g\u00f6r att jag tycker om den. Det g\u00f6r ocks\u00e5 att jag vill rekommendera doften f\u00f6r er, doftljus\u00e4lskande l\u00e4sare.<\/p>\n Mina tangentbordsvalsande fingrar stannar pl\u00f6tsligt upp och en stark k\u00e4nsla v\u00e4ller upp i mitt inre. Hur kan jag beskriva enklast beskriva den? Saknad? L\u00e4ngtan? Eller \u00e4r det kanske k\u00e4nslan av att inte vara god nog? God nog f\u00f6r att vara en passlig morsa. \u00a0Tillr\u00e4ckligt kapabel fysiskt s\u00e4tt liksom. \u00a0F\u00f6r en tid sedan avslutades det goda samarbetet vi haft vad betr\u00e4ffar den lilla handens resa och vi tackade f\u00f6r oss.<\/p>\n Nu fyller tomhet, undran och en aning misstr\u00f6stan mitt inre. Mitt i detta virrvarr av tankar finns ocks\u00e5 v\u00e4rdefull vetskap: Sist men inte minst finns en oerh\u00f6rt stor gl\u00e4dje i att v\u00e5rt liv berikas med m\u00e5nga sm\u00e5 \u00e4nglar! Allt fr\u00e5n minsta bebis, d\u00e4r doften av nyf\u00f6dd \u00e4nnu k\u00e4nns. Till flertalet \u00e5r gamla sm\u00e5 liv som undrar, fr\u00e5gar varf\u00f6r och vill vi ska komma. Att vi ska vara med, dela och att vi ska se!<\/p>\n V\u00e5rt processliv l\u00e4ggs nu \u00e5t sidan f\u00f6r en tid. \u00a0Vi l\u00e4gger det lite p\u00e5 is. \u00c4nglakramar!!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" S\u00f6ndagen lider mot kv\u00e4ll. Utifr\u00e5n h\u00f6rs f\u00e5gelkvitter d\u00e5 och d\u00e5. Med r\u00f6ven placerad p\u00e5 en k\u00f6ksstol av tr\u00e4 njuter jag av lugnet. De b\u00e5da finheterna tar tacksamt emot den vila jag ger dem efter dagens myckna g\u00e5ende. Mina fingrar dansar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\n\u00c4r resan slut nu? Kommer vi n\u00e5nsin att bli fler \u00e4n tv\u00e5?
\nAllt med anledning att det p\u00e5 pappret st\u00e5r en diagnos? En kombination siffror och bokst\u00e4ver som tillk\u00e4nnager f\u00f6r l\u00e4saren att jag b\u00e4r p\u00e5 ett fysiskt hinder.
\nEtt fysiskt hinder som f\u00f6r mig \u00e4r vardag. Ett hinder som inte st\u00f6r mig, oss eller v\u00e5r omgivning det minsta. Tv\u00e4rtom. Det finns i st\u00e4llet otaliga m\u00f6ten d\u00e4r hindret har varit l\u00e4rorikt och \u00f6ppnat upp f\u00f6r nya tankes\u00e4tt och v\u00e4rderingar hos de vi m\u00f6tt.<\/p>\n
\nVi vet att vi, \u00a0s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt, \u00a0har gjort allt vi kunnat – i alla l\u00e4gen av processen. Vi vet att vi f\u00e5tt ett underbart bem\u00f6tande av de \u00c4nglar vi m\u00f6tt hittills. Vi har l\u00e4rt oss massor och framf\u00f6r allt har vi f\u00e5tt fantastiska v\u00e4nner (Fina ni, vad vore livet utan er?).<\/p>\n
\nSamtidigt som de lite djupare tankarna finns d\u00e4r s\u00e5 k\u00e4nns det \u00e4ven sk\u00f6nt. Sk\u00f6nt att njuta av livet och av att det inte finns inbokat n\u00e5gra kr\u00e4vande m\u00f6ten, d\u00e4r vi synas i s\u00f6mmarna. Men \u00e4ven sk\u00f6nt att \u00e4nd\u00e5 kunna uppr\u00e4tth\u00e5lla \u00a0kontakterna, h\u00e5lla oss uppdaterade om vad som sker och f\u00f6r andras v\u00e4lg\u00e5ng kunna le!<\/p>\n