![\"red_heart_in_hand\"](\"http:\/\/www.skruttet.com\/blog\/wp-content\/uploads\/2013\/12\/red_heart_in_hand.jpg\")
<\/a>Tankarna g\u00e5r os\u00f6kt till mina egna erfarenheter.\nPersonligen tycker jag inte alls att det \u00e4r sv\u00e5rt att leva med varken mina v\u00e4nner kryckorna eller det lyxiga vr\u00e5l\u00e5ket p\u00e5 hjul. Jag vet ju inget annat. Det \u00e4r mitt liv.
\nOch min f\u00f6rhoppning \u00e4r att jag genom ordleken i bloggen ger, dig som l\u00e4sare, en \u00f6kad f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r funktionshinder. Att du, vid n\u00e4sta m\u00f6te, ser personen bakom hindret.<\/p>\n
S\u00e5 som jag n\u00e4mnt flera g\u00e5nger i mina ordfl\u00f6den \u00e4r det avg\u00f6rande att man har de r\u00e4tta f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r att livet med hj\u00e4lpmedel, anpassningar och div terapier ska fungera. Tillika som det handlar om att ha r\u00e4tt folk runt sig. Folk som kr\u00e4ver att man g\u00f6r saker sj\u00e4lv fast det tar l\u00e4nge. Som \u00e4r den extra handen n\u00e4r det beh\u00f6vs. Och axeln man kan lipa mot n\u00e4r livet k\u00e4nns pest.<\/p>\n
Det sistn\u00e4mnda f\u00f6rstod jag verkligen vikten av efter de b\u00e5da fotoperationerna.
\nOch \u00e4ven n\u00e4r jag s\u00f6kte arbete och till synes bara fick en tystnad eller ’det g\u00e5r inte’ till svar.
\nTror ni jag gav mig??\u00a0N\u00e4pp!!
\nSkam den som ger sig och efter otaliga f\u00f6rs\u00f6k lyckades det tillslut! \u00c4ntligen!!
\nJag beh\u00f6ver v\u00e4l knappast n\u00e4mna hur glad jag var den dagen jag fick\u00a0s\u00e4lla mig till de deltidsarbetande m\u00e4nniskornas skara?!?<\/p>\n
Sv\u00e5rast \u00e4r nog \u00e4nd\u00e5 att finna energi och ork. Och d\u00e5 menar jag ork att sl\u00e5ss mot myndigheternas tr\u00f6gflytande byr\u00e5krati. Myndigheter som tryckta av stram budget kan ifr\u00e5gas\u00e4tta om det faktiskt finns ett behov. Och n\u00e4r saker sitter fastklistrade i myndigheternas ifr\u00e5gas\u00e4ttande m\u00e5ste man ha tron p\u00e5 sig sj\u00e4lv. D\u00e5 g\u00e4ller det att sl\u00e5ss f\u00f6r att kunna fasth\u00e5lla r\u00e4tten att leva ett s\u00e5 sj\u00e4lvst\u00e4ndigt liv som m\u00f6jligt.\u00a0Det kan vara allt annat \u00e4n skoj!<\/p>\n
Att D\u00e4remot ta kol p\u00e5 folks f\u00f6rdomar gentemot funktionsnedsatta personer roar mig n\u00e5got alldeles enormt. Jag \u00e4lskar att se ansiktsuttrycket; \u00a0St\u00e5 med tappad haka.
\nOch lika mycket roas jag av n\u00e4r n\u00e5gon kommer p\u00e5 sig sj\u00e4lv med att fr\u00e5ga n\u00e5got som kan vara n\u00e5got n\u00e4rmast idioti.
\nF\u00f6r att inte tala om det faktum att g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng lyckas motbevisa om n\u00e5gon s\u00e4ger att det inte g\u00e5r eller att jag inte kan!!<\/p>\n
\u00c5hjo. \u00a0Allt g\u00e5r.
\nMed en positiv livssyn kommer man l\u00e5ngt,
\n\u00c4nglakramar!!<\/p>\n
(Bilden \u00e4r googlad)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I dag har det den internationella Handikappdagen. Dagen uppm\u00e4rksammas med tidningsartiklar, f\u00f6rel\u00e4sningar och andra evenemang. Som bloggskribent vill jag g\u00f6ra vad jag kan. D\u00e4rf\u00f6r l\u00e5ter jag bloggen som helhet bli mitt bidrag till \u00e5rets dag. Av den enkla anledningen att … Forts\u00e4tt l\u00e4sa