\n”Kom i h\u00e5g, g\u00f6r inte f\u00f6r mycket nu. Vila. Ta det lite lugnt \u00e4n”<\/em><\/p>\n
D\u00e5 och d\u00e5 m\u00e5ste jag p\u00e5minna mig sj\u00e4lv. H\u00f6gt. Och s\u00e5d\u00e4r lagom argt. N\u00e5gra dagar har passerat sedan draken slutade br\u00e4nna mig med sin svidande eld. Det f\u00f6rv\u00e5nar mig att draken kunde golva mig med en s\u00e5n intensiv kraft. Jag har ju sagt att draken har blivit en listig j\u00e4vel.\u00a0N\u00e4ra mig har den legat – ibland undang\u00f6md, ibland mer synlig – och v\u00e4ntat. Draken flinade elakt och fnyste: Och innan jag visste ordet av k\u00e4ndes elden och den bekanta svedan i skinnet. Stunden efter var allt en enda stor sm\u00e4rtbubbla. \u00a0I s\u00e4ngen l\u00e5g jag och suckade och kved. P\u00e5 dasset satt jag. Rej\u00e4lt \u00f6m i mage och r\u00f6v. Jag orkade ingenting! ”Ses\u00e5, iv\u00e4g med dig – g\u00e5 hem och l\u00e4gg dig nu!”<\/em><\/p>\n … Forts\u00e4ttning f\u00f6ljer, en annan dag …<\/p>\n \u00c4nglakramar!<\/p>\n (Bilden \u00e4r Googlad)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Torsdag. Sakta kommer energin. Sakta b\u00f6rjar jag orka igen. Och dagens inbokade tr\u00e4ningstid kom som p\u00e5 best\u00e4llning. Efter ett oplanerat uppeh\u00e5ll k\u00e4ndes det riktigt bra att t\u00f6ja, vrida, och v\u00e4nda. F\u00f6rsiktigt. L\u00e5ngsamt. Huvudet s\u00e4ger: ”Kom i h\u00e5g, g\u00f6r inte f\u00f6r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nJag lyckas v\u00e4l si s\u00e5 d\u00e4r. Det ska v\u00e4l motvilligt erk\u00e4nnas.\u00a0
\n<\/em>Jag vill s\u00e5 mycket. Men fysiken g\u00e5r p\u00e5 halvfart.
\nMin kropp k\u00e4nns uttr\u00f6ttad och seg.<\/p>\n
\nDistans. Det har jag f\u00e5tt nu. Tror jag.
\nDistans f\u00f6r att se tillbaka och l\u00e4ra mig n\u00e5got av det skov som t\u00f6mde mig totalt. P\u00e5 allt.<\/p>\n
\nSamtidigt som det ligger lite logik i det. Jag har ju k\u00e4nt de bekanta signalerna.
\nLiksom k\u00e4nt i kroppen (och knoppen) att n\u00e5got var p\u00e5 g\u00e5ng.
\nMen \u00a0jag har inte brytt mig om k\u00e4nslan. Utan har ist\u00e4llet t\u00e4nkt:
\n
\n”Det \u00e4r s\u00e4kert n\u00e5got tillf\u00e4lligt – snart \u00e4r det bra.”.
\n(Nu i efterhand; Haha, l\u00e5t mig sm\u00e5le! You wish!)<\/em><\/p>\n![\"Bye_bye\"](\"http:\/\/www.skruttet.com\/blog\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/Bye_bye-300x225.jpg\")
<\/p>\n
\nV\u00e4ntat p\u00e5 precis r\u00e4tt tillf\u00e4lle att ge mig en rej\u00e4l pisksn\u00e4rt. P\u00e5 precis ”r\u00e4tt” st\u00e4lle.
\nEtt endaste v\u00e4l tilltaget pisk med svansen var allt som beh\u00f6vdes.<\/p>\n
\n”Haha, nu du Skuttet! Nu kommer du inte undan. Nu har jag dig!
\nInga \u00c4nglar kan skydda dig, Nu \u00e4r du min!”<\/em><\/p>\n
\nSm\u00e4rtan var ett faktum. Draken hade lyckats med sitt uppdrag.
\nAtt g\u00f6ra mig tillr\u00e4ckligt s\u00e5rbar. F\u00f6r att f\u00e5 mig ner p\u00e5 kn\u00e4 – pl\u00e5ga mig – f\u00f6r att sist och slutligen t\u00f6mma mig p\u00e5 all kraft.<\/p>\n
\nUnder wc bes\u00f6ken trodde jag bokstavligen att min sista stund var kommen. Magen bullrade ilsket – det slet och rev i tarmpaketet – allt t\u00f6mdes p\u00e5 nolltid.<\/p>\n
\nBlint stirrade jag. \u00a0P\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 simpelt som tv\u00e5 \u00a0brinnande v\u00e4rmeljus med doft.
\nSom en symbol och f\u00f6r att minnas att livet blir ljust igen.
\nBara den ilskna draken har vett att l\u00e4mna mig.<\/p>\n