Jag bl\u00e4ddrar f\u00f6rsiktigt bland dokumenten p\u00e5 datorn, l\u00e4ser\u2026\u00a0Ur h\u00f6gtalarna str\u00f6mmar vacker musik, en musik som g\u00e5r rakt in i hj\u00e4rtat.\u00a0Det k\u00e4nns som hj\u00e4rtat \u00e4r lika \u00f6ppet som f\u00f6rr, som om orden ligger och trycker p\u00e5 och vill ut.<\/p>\n
L\u00e4ser n\u00e5gra ord fr\u00e5n dokument fr\u00e5n f\u00f6rr, f\u00f6rr d\u00e5 draken h\u00e4rjade och spydde ut sin vrede och br\u00e4nde mig ob\u00f6nh\u00f6rligt med sin svidande eld, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng\u2026. Dag som natt\u2026<\/p>\n
Att leva var en kamp, en kamp med sm\u00e4rta, r\u00e4dsla och kanske \u00e4ven okunskap.\u00a0Jag var r\u00e4dd, r\u00e4dd f\u00f6r att leva \u2013 r\u00e4dd f\u00f6r att d\u00f6.<\/p>\n
Men st\u00e4ndigt silade sig en strimma ljus in i m\u00f6rkret \u2013 likt strimman fr\u00e5n en d\u00f6rr som st\u00e5r p\u00e5 gl\u00e4nt. Strimman f\u00f6ljdes och jag uppt\u00e4kte och b\u00f6rrjade tro p\u00e5 min g\u00e5va f\u00f6r att leka och skapa \u00a0med ord.<\/p>\n
Jag \u00f6vervann med ordlekens hj\u00e4lp en stor del av mina r\u00e4dslor. De som tidigare s\u00e5gs som skr\u00e4mmande m\u00e4nnsikor med vita rockar blev v\u00e5rdnade \u00c4nglar som bildade \u00c4nglateamet och gjorde allt vad de kunde f\u00f6r att hj\u00e4lpa. Med hj\u00e4lp av ordleken hittades ocks\u00e5 f\u00f6rm\u00e5gan att uttrycka mina innersta upplevelser, k\u00e4nslor som jag inte f\u00f6rm\u00e5dde uttala. Med ordlekens hj\u00e4lp blev jag l\u00e4ttare att hj\u00e4lpa!<\/p>\n
Ibland blev ordlekens skapelser till dikter, orden kom och meningar bildades. Vissa av dem kom nattetid och orden sattes alltid ner till pappers.<\/p>\n
Med mig fanns ocks\u00e5 m\u00e4nniskor som jag h\u00f6ll av och \u00e4lskade djupt, de stod makl\u00f6sa med \u00f6gonen fulla av sorg vareviga g\u00e5ng sm\u00e4rtan h\u00e4rjade. De delade min l\u00e4ttnad och min lycka \u00f6ver att g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng vakna och vara vid liv efter varje sm\u00e4rtskov.<\/p>\n
De som p\u00e5 olika s\u00e4tt tog del och hj\u00e4lpte mig p\u00e5 resan blev och \u00e4r fortfarande, i mina \u00f6gon – \u00c4nglar med en speciell plats i mitt hj\u00e4rta.<\/p>\n
Resan hit har varit l\u00e5ng och kantad med sorg, besvikelse, ilska och f\u00f6rtvivlan. Men hoppet har alltid funnits. Hoppet om ett sm\u00e4rtfritt liv, fyllt av livskvalitet.<\/p>\n
Jag vann kampen mot sm\u00e4rtan! Jag \u00e5terfick livsgnistan och k\u00e4rleken till livet. Och lever i dag lyckligt gift med en av de \u00e4lskade \u00c4nglar som f\u00f6ljt mig genom kampen. Och vi hittar guldkornen i tillvaron. \u00a0Tillsammans dr\u00f6mmer vi, skapar vi, hoppas vi och tror vi p\u00e5 att:<\/p>\n
Livet \u00e4r inte varken svart eller vitt \u2013 det \u00e4r ljusbl\u00e5tt men guldkanten, den f\u00e5r du l\u00e4gga dit sj\u00e4lv!<\/strong><\/p>\n \u00c4nglakramar!!<\/p>\n <\/strong><\/p>\n <\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag bl\u00e4ddrar f\u00f6rsiktigt bland dokumenten p\u00e5 datorn, l\u00e4ser\u2026\u00a0Ur h\u00f6gtalarna str\u00f6mmar vacker musik, en musik som g\u00e5r rakt in i hj\u00e4rtat.\u00a0Det k\u00e4nns som hj\u00e4rtat \u00e4r lika \u00f6ppet som f\u00f6rr, som om orden ligger och trycker p\u00e5 och vill ut. L\u00e4ser n\u00e5gra … Forts\u00e4tt l\u00e4sa