Giv mig kraft…

Hur jag än försöker nu så kan jag inte ”tänka bort det onda”
Nu vill jag bara vråla och släppa ut den djupa smärtan som existerar i min fot.

Plockar i mig värktabletter, växlar fotställning med jämna mellanrum, viftar på tårna och håller foten varm. De vårdande Änglarna förberedde mig för kommande smärta… Jag trodde jag kunde, att jag hade de redskap som krävdes för att orka med det onda… Men det har jag inte. Inte nu!
Jag har  låtit bli att säga:
Kan själv….  Vill inte vara för duktig!! Jag tar emot hjälpen Änglarna ger!

Men just nu är det jobbigt och det enda jag önskar mig är att komma till den ljuva smärtfriheten där jag annars oftast brukar befinna mig… Jag vill dit… Jag vill dit NU!!

För varje ingrepp jag gått igenom, för varje gång jag ska helna och återhämta mig tar det längre och längre märker jag… Kroppen går på högvarv och skriker efter sömn.
De bleknande ärren blandas med nya och bildar livets hårda brodyr – med både vackra och mindre vackra kanter.

Jag vet att det kommer att bli bra men just nu är jag bara trött på allt vad smärta heter!!
Orken lyser med sin frånvaro – precis när den skulle behövas som mest….

Jag ber er snälla Änglar – Giv mig kraft!!

Det här inlägget postades i Skruttets Träningsläger - Vägen till en ny fot. Bokmärk permalänken.

6 svar på Giv mig kraft…

  1. Ann-Catrine Enlund skriver:

    Sänder dig en hel överdos med ork….härda ut nu bara. Snart är det över och du kan börja njuta av att julen är på kommande 🙂 Kram!

    • skruttet skriver:

      🙂 Ser fram emot en skön fridfull jul med kalle Anka, hemrullade köttbullar, en fin gran, eld i brasan. Och inte minst kramarna från långväga håll som då finns här i Änglagården 🙂 Änglakramar!!

  2. gretaj skriver:

    Varma tankar Skruttet!

    Fotspår i sanden
    En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

    När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

    Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

    HERREN svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.
    Författaren okänd

    Önskar dig en god nattsömn och nya krafter.
    Kramar från änglamamman!

  3. SLAGRUTAN skriver:

    Gomorron. Jag blev lessen när jag läste vad du ska kämpa med, du som redan har kämpat tillräckligt. Önskar dig allt gott för dagen och en bättre nästa dag. Kram.

    • skruttet skriver:

      Godmorgon! Idag känns det bättre 🙂 När sömnen väl fann sig, var den min vän nästan hela natten. Änglarna hörde mitt rop på hjälp, än en gång, Änglakramar!!

Lämna ett svar till skruttet Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.