Goddagens!
Nu säger jag redan från början att i dag har jag haft en sämre dag…. Känner att jag måste få ut lite känslor som ligger som en bubbla i mitt inre. Måste få skriva av mig lite!
Så vill du inte läsa om något jobbigt… Då önskar jag dig välkommen åter en annan dag!
Nåväl…
I fredags var jag ju på sista behandlingen till den opererande ängeln. Dom där besökena blir bara jobbigare och jobbigare… Dom har så länge inneburit smärtsamma undersökningar.
Den opererande ängeln var alldeles underbar, som alltid… Medan han gjorde sig i ordning pratade vi om helt andra saker; cider, fest, champange…..
När jag sen skulle lägga mig till rätta i undersökningsstolen och benen lades upp i undersökningsställning så kom ångesten krypande… Ängeln satt sig utan att röra mig så att han kunde se…
Han var mycket, mycket föriktig… Men trots detta gjorde det ont… Inte på samma sätt som förut. Orsaken till mina smärtor, livmodern, är ju borta…. Nu fanns där bara ett sår kvar…. Tre gånger har jag nu varit och bränt detta sår…. Fortfarande kommer blodbandat, dock ingen direkt blödning därifrån och något känns när jag sitter. Det gör inte ont, men det är ömt.
Den opererande ängeln sade att jag behöver få hjälp att hantera dessa känslor av obehag som är förknippade med dessa undersökningar. Min kropp och mitt huvud är så inställt på att dessa undersökningar ska göra ont…. Har, jag vet inte hur måmga gånger, försökt intala mig själv, Skruttet, det gör inte ont det gör inte ont längre… Tack till ängeln som var med mig i fredags! Din närvaro var guld värd!!!
Börjar gråta….
Men alla dessa undersökningar…. har varit så jobbiga…. Om man sedan inte blir trodd, för att ingenting syns eller om dom är oförsiktiga så orsakar dessa upplevelser sår i själen…. I dag är en dag när jag känner att mitt inre är fullt med ärr och oläkta sår…..
Så i dag kryper jag upp i den stora, varma änglafamnen och låter änglarna ta emot mina tårar!
Ja Skruttet ! Dom tar mot dina tårar, låt komma bara!
Änglarna är till för att se hur Du har det!
Då man ligger framför en gynikolog, Då ÄR man verkligen utelämnad, det är bara så att benen ”roskar, skakar) hur man än försöker slappna av, det bara går INTE!
Tiden läker alla sår säjs det ju, men då det dröjer såååå länge,jag orkar inte vänta.. Tänd ett ljus skrutten, det kanske värmer litet? Kraaam!
Jag tänder ett ljus, torkar tårarna och tänker, hoppas och tror att imorgon är en bättre dag! Tusen kramar!
Det där kändes inte bra. Ingen ska behöva uppleva smärta…varken fysisk eller psykisk sådan.
Nej, det kändes inte bra… Varken för läkaren eller för mig.
Gråten är viktig och har till uppgift att förlösa kroppsliga spänningar som uppstår vid traumatiska händelser. Gråten lindrar och helar…så låt den komma ut bara! Kram.
Jodå…. Och för mig brukar det även lindra att skriva… Därför finns jag här på bloggen 🙂
Gråt du, skruttet, det brukar ju kännas bättre efteråt.
*kram*
Ja, tårarna helar! *kram*
Nästa gång du skall på undersökning försöker du lämna bort tankarna på att det är det mest intima du har som du lägger fram. Tänk bara att det är ett elakt sår, lika som vilket sår som helst som läkaren hjälper dig med. Han hjälper dig att bli av med det sjuka. För att undersökningen skall vara smärtfri behöver du vara helt avslappnad och lita på att personen gör sitt bästa för dig. Om du spänner dig och är rädd, spänner du även musklerna i den intima regionen och det gör åtgärden smärtsam. Tänk på något annat,något vackert och skönt när du ligger där, så att du är avslappnad. Träna fast förut dähemma. Tro mig, det går att mentalträna innan dylika undersökningar. Min operation skedde för 15 år sedan och ingen undersökning har varit smärtsam när jag tänkt att jag måste ligga helt avslappnad…. Bättre lycka nästa gång…
Tack! Jag ska försöka…Ännu en gång!
Jag tänker bara säga att jag tycker du var jätteduktig, med tanke på allt skit du har gått igenom. Jag tror inte jag hade fixat det. Tårarna ska komma och dom kommer att komma många gånger…med de helar..så det gör inget. Låt dem komma du bara. Jag tänker inte heller ge dig goda råd om hur du ska slappna av och tänka på nåt annat, för jag vet att du försöker och jag vet att det bara inte går. Det där ”området” är förknippat med en lång tid av smärta och elände, det går inte att koppla bort ”bara sådär”..men vi vet båda två att det blir bättre med tiden och du kommer att bli smärtfri och du kommer att byta ut alla tårar mot skratt. Vägen dit känns lång, men den är också stabil..och den leder dig till hälsa, till en trygg, smärtfri plats. Håll ut vännen, det är inte långt kvar…inte långt kvar alls. Ge inte upp nu, bit ihop och tänk ”nu jäääälar” ska det gå..för du är stark..den starkaste mänskan jag känner. Jag är stolt över dig, Skruttet!! Bara så du vet!! Tusen kramar!
Ja…. Jag biter ihop och kämpar lite till. Det kommer bättre dagar, jag vet att det kommer bättre dagar! Tusen kramar!!!
Min hjärta gråter när jag läser det du skriver… ingen ska behöva gå igenom den fysiska och psykiska smärta du både gått och går igenom. Gråt ut och låt känslorna komma, tror vi är flera som gråter med dig! Du är en riktig kämpe och jag beundrar ditt mod! Fortsätt kämpa och skriva av dig! Många kramar!
Jag är mycket tacksam för att jag har en plats som bloggen att skriva eller ”ropa” ut mina känslor på…
Utan änglarnas enorma stöd hade jag nog inte orkat, Så TACK!!!
*kram*
Tack!!
Kram och varma tankar!
Kram och TACK!!!
*kraamar*
KRAM!!!
Många, många, många kramar till dig. Jag hoppas att de som går på vanliga rutinundersökningar begriper hur lätta dom egentligen är, i jämförelse med dom gånger som det faktiskt kan göra ont, och ingrepp som man inte önskar ens sin värsta fiende. Hoppas att du inte behöver plågas mer. *kram*
Nej, jag hoppas verkligen att jag slipper dessa undersökningar i fortsättningen!!!!