Snart 34.000 laddningar……
Här har mycket tankar känslor och upplevelser skrivit, bearbetats och diskuterats….
Jag bläddrade tillbaka och läste gamla inlägg för en tid sedan…
Jag minns vad jag tänkte då:
”Periodvis ganska mörk o dyster….. Men ändå fanns/finns ett hopp om att allt blir bra och att allt har en mening. Inget ont som inte har något gott med sig….”
Nu handlar det om att åter hitta mig själv….. Känner mig vilsen och trött….. Ensam… En ensamhet som många gånger är självvald.
Jag hittade gamla skriverier (skrivet när jag var ca. 18 år) när jag packade mina lådor.
En också då tänkande och kännande människa… En glad tjej som stod stadigt och levde för stunden…. Älskade utmaningar….. Tänkte inte så mycket på vad andra tyckte utan följde mig själv…. Det fanns inga problem, det fanns bara lösingar….Älskade att vara med människor, nästan ”översocial”, om nu det finns något sånt =)
En som alltid var med och fixade fester…. Älskade livet… Skrattade mycket…. Livet sprudlade i mig!!
WTF!!! Vad hände?? Var är hon nu?? Dit vill jag nu!!! Sådan vill jag vara!! Det är jag, det är SKRUTTET!!
Det enda som jag verkligen bekymmrade mig över var: ”Kommer jag någonsin att hitta någon pojkvän, någon att älska….. Som älskar mig tillbaka…. Som jag är! Andra har, men inte jag!!” Kudden fick ta emot mycket tårar av denna orsak.
Du e inte ensam som känner på detta sätt, ingen tröst men ändå. Kanske kommer drömprinsen en dag om så är meningen 🙂
Säkert gör han det! =) Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!!