Sitter och försöker sortera alla tankar!
Jag är arg/lessen på mig själv…. Lessen för att jag inte vågar vara jag! Lessen för att jag inte vågar säga…. Jag kan förklara…. Men jag vågar inte….. Jag är feg!
Det, att inte våga, gör mig olycklig!!
Vill ju inte såra någon!! Eller såra och såra… Men tänker på andra, ofta mer än på mig själv…. Och vad jag själv vill!
Kan ni snälla älskade änglar ge mig råd?? SNÄLLA??
Änglakramar!!!
Ärlighet brukar väl vara det som lönar sig i längden. Det kan såra, och väldigt mycket också, till en början, men i långa loppet är det kanske ändå det som funkar bäst. Kram till dig, skruttet!
Ja, så är det nog. Kram till dig åxå!!
Ja, håller med Lena..det är ibland att vara tufft att vara ärlig, inte minst med sig själv..men man bara måste bara våga! *kramar*
Så är det, man måste våga riskera att misslyckas…. Å misslyckas man… Då har man ju i alla fall försökt, o har man gjort sitt bästa, då kan man ju inte göra nått mera! Kram till dig, min Guardian Angel =)
Kan man säga att friskt satsat hälften vunnet.Men som de båda andra sa så håller jag med.Bättre att göra det och ångra sig än att inte göra det och ångra att man inte gjorde det. För vad kan man egentligen förlora…? Man dör ju knappast eller…..Men lättare sagt än gjort 🙂
Ja…. Bättre göra och eventuellt få ångra. Än att inte göra o ångra att inte gjorde… Ska nog ta mod till mig =)