sedan livmodern togs bort var det i går….
Drar en djup suck och känner tårarna bränna bakom ögonlocken….
Att det ska ta sådan tid att sörja något som ändå var ”roten till det onda”, något som ändå har inneburit så mycket tårar och smärta…
Men som jag många gånger har skrivit förut…. Jag ger sorgen den tid som behövs och släpper ut tårarna när det känns att de behöver få komma!
Men jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och livet i sin helhet av detta…. Jag är en erfarenhet rikare nu….. En erfarenhet som jag tror att stärker både kropp, själ och personlighet i slutändan….
Ha en bra dag!!
Änglakramar!!


Låt tårarna komma, jag gråter med dej… Det ligger nog någon sanning i det som sägs att ”det som inte tar död på en gör en starkare”; har många erfarenheter av det själv. Men man ska sörja och ge sorgen den tid som behövs. Styrkekramar till dej!!
Tack!! Det värmer så!!