Inte ersätta…tror jag. Man måste kanske först godkänna och småningom acceptera att man är en familj på två, för det är också en familj. Sen kan man gå vidare och börja fundera på vad man gör i livet. Det är svåra saker dethär! Kanske nån som gått igenom samma sak har ett bättre svar! *kram*
Uppenbarligen måste det ju gå, eftersom många lever på det sättet. Vissa har till och med valt det, som en fd arbetskompis till mig. Hon hade så många syskon att hon inte ville ha barn, utan njuta av livets goda ändå. Så ja, jag tror det går, men man måste nog ställa in sig på det, lite som Lisa skriver. Eller va tusan vet jag.. jag levde i 31 år utan barn och det gick bra det också.
I do not know, one can but try I guess. Sov gott nu!C
Finns inte så mycket annat än att försöka, nej. Sov gott du åxå!!
Inte ersätta…tror jag. Man måste kanske först godkänna och småningom acceptera att man är en familj på två, för det är också en familj. Sen kan man gå vidare och börja fundera på vad man gör i livet. Det är svåra saker dethär! Kanske nån som gått igenom samma sak har ett bättre svar! *kram*
Du har nog rätt i det du säger Lisa!! Kram!
Uppenbarligen måste det ju gå, eftersom många lever på det sättet. Vissa har till och med valt det, som en fd arbetskompis till mig. Hon hade så många syskon att hon inte ville ha barn, utan njuta av livets goda ändå. Så ja, jag tror det går, men man måste nog ställa in sig på det, lite som Lisa skriver. Eller va tusan vet jag.. jag levde i 31 år utan barn och det gick bra det också.
Men måste nog ställa i sig på det och vänja sig vid det, då går det nog!!