Vägen till Änglarnas rike…

Jag sätter mig ner och lägger fingrarna på tangerntbordet…. En känsla far genom hela kroppen, en känsla av lättnad….. Nu kan jag skriva! Har de senaste dagarna haft känslan av att vilja skriva men inte kunnat, det har varit stopp!

 

Tårarna rinner ner för mina kinder, jag känner mig fånig! En bekant känsla… Det är samma känsla som jag hade när jag som liten låg och grät på kvällen på rehabilteringshemmet för att jag ville hem…. Ville inte gråta, ville ju visa att jag var stor flicka…..

 

Det är samma känsla som när jag låg på sjukhuset för något år sedan… Klar att föras ner till en akut operation… Jag grät likt ett barn, kände mig som ett litet barn…. Kände mig ensam och utelämnad….. Jag ville att en ängel skulle komma….. Ängeln kom och satt sig bredvid sjukhussängen hos mig tills det var dags, höll min hand…. Delade min smärta och strök mig över håret…. Lugnet spred sig i mitt inre och plötsligt var jag inte rädd mera! Alla människor kändes som änglar och förberedelserna inför det som skulle komma kändes inte skrämmande alls…. Det blev dags…. Sängen rullades sakta i väg…. Ängeln släppte sakta min hand, strök mig över kinden och sa: Allt kommer att gå bra!

 

I nästa ögonblick tog de vårdande änglarna mig till hissen som tog oss en våning ner, en stor dörr öppnas och ut kommer änglar klädda i grönt…. Dom ler, får mig att känna mig trygg… 

 

”Du har varit här förr ser jag” säger en av änglarna och tittar i mina papper..

Jag nickar trött…. I nästa stund sköljer en våg av smärta över mig…. Jag påminns av änglarna att hjälpen är nära nu…

 

Sängen rullas vidare in i salen där operationen ska utföras…. Jag lyfts över på en smal brits och in kommer ännu flera grönklädda änglar….. Rädslan kommer krypande och tårarna bränner bakom ögonlocken….

 

Änglarna ser min rädsla och mina tårar….. Dom talar lugnade till mig och säger att: Snart, snart, ska du få sova….. Alla slangar till övervakningsutrustningen kopplas och en mask sätts framför min mun….. Blir ombedd att andas lugnt….

 

Långt borta hör jag en röst som frågar: Börjar du bli trött??

Änglarna lägger mig sakta i den stora Änglafamnen där jag sover tryggt under resan till Änglarnas rike…..

 

Det fanns en Ängel som besökte mig där på rehab. hemmet också med jämna mellanrum….. Hon är en av himmlens änglar i dagens läge. Henne minns jag med en otrolig värme! 

 

Fortsättning följer……