Jag känner att jag vill skriva, skriva och skriva igen…Fast egentligen vet jag inte om vad.. Det är en massa ord, en massa känslor som bara vill ut! Jag var osäker på hur jag skulle göra – blogga eller inte blogga om det. Men jag tror att det kan vara både bra och skönt att få utlopp för känslor och tankar kring detta!
Min blogg kommer nog att beröras av detta ett tag framöver, hoppas ni har överseende med det! *Tackar på förhand* Känner mig sorgsen på nåt sätt – nästan fem före gråt. Jag skrev i en tidigare blogg att jag har ett beslut jag måste fatta inom snar framtid känner jag. Ett beslut som kräver nogrann eftertanke, för och nackdelar måste noga övervägas. För det går inte att ångra sig efteråt. Det är ett beslut som bara jag själv kan fatta…. Lättast skulle ju förståss vara om någon skulle säga typ: Om du gör så här blir det så här eller så här…Men det går inte att göra så, det går inte att förvänta sig att någon annan ska veta hur jag ska göra, inte nu….
Nej, någon annan kan inte fatta beslutet åt mig för då är risken mycket stor att jag skulle bli mycket olycklig i framtiden! Det handlar inte om nått bekymmer med förhållandet eller nått sådant.. Men det kommer att påverka mitt framtida liv i allra högsta grad. Frågorna är många: Hur blir det det efteråt? Kommer jag att bli hjälp av det? Hur kommer det att kännas? Jag undrar om det finns någon som kan ge mig ett deffinitivt svar på mina frågor? Man kan väl bara säga högst antagligen eller troligen. Plötsligt känner jag mig färdig med beslutet som jag har funderat på av och an i månader…
Nej, någon annan kan inte fatta beslutet åt mig för då är risken mycket stor att jag skulle bli mycket olycklig i framtiden! Det handlar inte om nått bekymmer med förhållandet eller nått sådant.. Men det kommer att påverka mitt framtida liv i allra högsta grad. Frågorna är många: Hur blir det det efteråt? Kommer jag att bli hjälp av det? Hur kommer det att kännas? Jag undrar om det finns någon som kan ge mig ett deffinitivt svar på mina frågor? Man kan väl bara säga högst antagligen eller troligen. Plötsligt känner jag mig färdig med beslutet som jag har funderat på av och an i månader…
Torkar en tår som rinner ner för min kind och ber till alla änglar att dom ger mig styrka för att ta mig igenom detta! Framför mig ser jag änglarna, en tillvaro fylld med kärlek… En smärtfri tillvaro! Fast utan barn!
Jag önskar alla änglar en god natt! Änglakramar!
Du klarar det, vännen! Du är så stark i dig själv nu och du är så målmedveten!! De som är dina vänner så stöder dig i allt vad du bestämmer dig för, det vet du. Det är din tur att få leva ett smärtfritt och lyckligt liv. Din ängel där hemma är din stöttepelare genom eld och vatten och han vill leva ett långt och lyckligt liv med dig, utan smärtor, utan gråt och elände!! Här finns också vi alla andra vars liv du berör dagligen. Nu vill jag beröra dig med mina varma tankar och kramar och vill att du ska veta att du finns alltid i mina tankar i såväl med- som motgång!! *massor med styrkekramar*
Tanken på ett någorlunda smärtfitt liv är glädjande 🙂 Tack för att du tror på mig, det stärker mig ännu mer! Tack för att just du är en av mina änglar! *Tycker så om och saknar dig såå!!*
Hej Skruttet.. Jag träffade en bekant häromdagen, som lidit enormt av endometrios! Vi hade inte träffats på flera flera år. Och nu var hon opererad (radikalt) och hade inga smärtor mera. Ett nytt liv. Men som du säger, är det ett stort beslut. Definitivt liksom. Det är bara du som kan ta det beslutet åt dig. När och om.. Kramar!
Hej Guni! Ja, det är just det, att det är så deffinitivt! Men längtan efter ”det nya livet” är är stark! Skönt att höra att din bekant mår bra!
Kram tillbaka!