Gomorgon! Hoppas ni har sovit gott och haft fina, behagliga drömmar! Själv har jag nog sovit rätt gott, men jag minns inte vad jag har drömt. Men jag har sovit mjukt i ängelns famn och känner mig mera tillfreds med tillvaron…. Kanske det beror på beslutet? Vad vet jag? Känner mig nog aningen fånig måste jag säga, men det som jag fasar mest över i det hela är sjukhusvistelsen! Själva ingreppet skrämmer mig inte, utan det är sjukhusvistelsen och ovetskapen om vad som väntar efteråt… För jag vet att det här är det bästa för mig! Jag har nästan känslan av att det inte finns någon återvändo, inte om det ska bli bättre… Risken för att det skulle bli värre kan inte vara så stor, tänker jag!
Och ja, det där med barn… Det kan låta grymt…. Men jag tror faktiskt inte att jag skulle orka med ett eget barn, inte som det är nu!!! Det går så otroligt mycket energi till att få vardagen att fungera under de perioder jag har smärtor…. Men det är klart, jag tror nog att beslutet skulle ha varit lite lättare att ta om det redan skulle finnas ett barn med i bilden…
Och ja, det där med barn… Det kan låta grymt…. Men jag tror faktiskt inte att jag skulle orka med ett eget barn, inte som det är nu!!! Det går så otroligt mycket energi till att få vardagen att fungera under de perioder jag har smärtor…. Men det är klart, jag tror nog att beslutet skulle ha varit lite lättare att ta om det redan skulle finnas ett barn med i bilden…
Men som jag sa: jag skulle inte orka gå i genom fertilitetsbehandling (eftersom jag är infertil p.ga. endon och bortopererade cystor)vänta barn, vara mamma OCH leva med smärtorna! Det skulle inte gå. Visst chansen att det skulle bli bättre av en graviditet finns väl – hur det är med det låter jag vara osagt – det tvistar dom lärda om!
Jag tycker mycket om barn…. Men i detta läge känns det som jag sätter mig själv och möjligheten till ett fortsatt bättre liv före.
Jag kan vara en bra moster och gudmor i stället!
Må så gott!
Min ängel där långt borta.Uppe i himlen, långt borta i fjärran, sitter en ängel på den vackraste stjärnan, den är sänt från mitt hjärta till dej o viskar ett stilla : ” he val no bla”, för jag finns här o jag tycker om dej o väntar på att få krama om dej. Med kärlek stina
Jo, hur det än blir så ”val he no bla” 🙂 Tycker om dig! *varma kramar*
Jag kunde inte ha valt ett bättre uttryck än Stinas…he val no bla! 🙂 Tänk va mycket kärlek du orkar ge alla redan nu med allt detta ont och tänk va mycket kärlek du kommer att orka ge sen! Tänker på dig! *kram*
Jepp, he val no bla!
Hej! Det är ett häfligt beslut, men inte någon världsundergång. Det betyder inte ens att du inte skulle kunna få ett barn. Läs mitt inlägg ”Nybliven familj” :)Såsom jag tidigare skrev har jag själv ganska mycket erfarenhet om saken. Jag ger min e-post åt dig om du någon dag ville diskutera om saken. Tro på mig: jag vet hur det känns för dig. Många varma kramar åt dig!