Kom att tänka på att om man länge har varit på ett visst sätt och sedan ändrar sig…. Vad konstigt det kan bli då! *fnissar* Tex om man alltid har varit glad…. utåt och aldrig visar att man är arg… Så kommer man plötsligt en dag till en punkt när allting bara…. Pang! Likt en ballong spricker och där står man och vrålar och skriker ut sin vrede, alla känslor och alla ord bra sprutar ut…. Och så står någon stackare där, många gånger som ett fån… För att denne inte fattar vad som händer…. Kliar sig i huvudet och ser ut som ett frågetecken.. Öh, hmmm, Eh, hon brukar ju alltid vara glad så vad är det här… ??Har hon fått nått fel eller vad?? Eller hon mår nog dåligt? Eller det är nog på grund av hormoner eller dyllikt….??? Så har det sedan slätats över och många gånger har det lett till mer missförstånd, mer besvikelse och eventuellt en känsla av att man blir påtrampad…. För hon kan väl inte vara lessen….Nä hon är ju alltid så glad!!! Kanske denna hon har burit en mask… En mask för att dölja hur många gånger hon har blivit sårad, lessen och besviken…. Men det beror nog på att eftersom man inte visar att man är lessen, man skrattar ju! Och då tror ju folk att man är glad, förståss!
Men vad jag vill säga är att hädanefter när jag är lessen och gråter…. eller skriker eller vad det nu kan vara så: Nej, jag har inte fått nått större fel!!! Nej, jag är inte dödssjuk!!! Och nej det behöver inte alltid vara hormonerna som spelar mig ett spratt!
Den enkla förklaringen är att jag visar känslor… Precis som vilken annan människa som helst!
Att sen alla känslor kommer ut på en gång…. som värsta explotionen! Ja, det är sånt som händer 🙂 Shit happens, you know!
Så stå på dig (annars gör någon annan det, brukar jag tänka numera)
”Här kommer alla känslorna på en och samma gång….” Bra skrivet..jag var ute på samma tema idag också, men hade på känn att du tänkte samma sak, så den fick bli din. När ska vi bli förstådda?? 😉 *kram*
Jag tackar för det! Hade rätt skoj när jag skrev detta inlägg :)Hädanefter tror jag nog att vi blir förstådda, om inte annat får vi väl ropa ut hela ramsan…:) Alltid ett sätt 🙂
Åh så rätt du har. Ibland önskar jag att andra skulle förstå det när det enda man gör är att vara öppen och ärlig med hur man mår och känner sig inuti.