När orken inte räcker till,
När bokstäverna inte vill formas till ord,
När jag inte orkar säga ett enda ord,
När maktlöshetens ilska gästar min själ.
Då är du där min älskade Ängel!
Du ger mig ork,
Du formar bokstäverna till ord,
Du säger orden som du vet jag skulle ha sagt,
Din famn är bomull för min själ.
När mörkret vilar tungt,
tänder vi tillsammans ljuset och hoppets låga
tänder vi tillsammans ljuset och hoppets låga
När sömnlösheten är nattens gäst,
väntar vi tillsammans på mogonljusets timma
Tillsammans får vi hoppet och ljuset att vinna!
(Skruttet 10.7.08)
Tack min älskade Ängel!! *saknar ord*
Tusen tack för dessa rader! Vad gör man inte för den man älskar? Vad gör man inte för att allt ska bli bra? *puss o kram* Snart kommer jag hem! =)
=) Välkommen hem, älskade Ängel!! Änglakramar!!!