Tankar från ingemansland….

Lägger fingrarna på tangentbordet och låter orden bara komma.

Suckar lätt och konstaterar, i dag är en mindre bra dag…. Det är väldigt länge sedan det sist kändes så här… Har inte lust med något, det känns som om tårarna skulle komma när som helst… Tankeverksamheten går på högvarv….

Jag tänker efter vad skulle jag helst av allt vilja göra NU? Att sova bort hela dagen skulle vara sååå skönt, att vakna i morgon till en bättre dag…..

När jag skrivit dessa ord kommer jag på mig själv…. Jag har blivit medveten om hur jag ska tänka för att hålla mig ståeende, för att inte ramla!!

Att sova bort dagen är skönt, men det gör det hela värre…. Bättre att, som jag gör nu sätta mig ner och skriva ett par rader, släppa ut lite ogråtna tårar och sätta en ”max tid” för hur länge de djupa tankarna får uppehålla mig.

Lägga enegin på att fokusera på att vistas i nuet!! Att inte låta mörkret och dysterheten härska, det är viktigt!!

Jag har den senaste tiden upplevt mitt humör som stabilt. Vi har rest, magen har varit rätt snäll trots att den fått annan kost än vad den är van vid. Jag har en inplanerad tid för kontroll av magen… Svar på prover som togs kommer att fås, dom tar mig / oss på allvar och dom inser betydelsen av <3- Ängels närvaro…. SKÖNT!!

Vi är dessutom nyförlovade!! =) Jag har allt vad jag behöver (och lite till), Tak över huvudet, mat på bordet och en säng att sova i!

Men ibland kommer ändå dagar så som denhär, när tillvaron känns tyngre, när jag tänker tillbaka på tiden med Endon, när det känns som om hjärtat skulle gå sönder av längtan, längtan efter ett barn, när rädslan över att ständigt få leva med bråkande mage existerar….

Jag drömmer, längtar och tror på att en dag…. En dag har vi helt och hållet kontroll över smärtresterna från Endon, en dag har vi, med de vårdande Änglarnas hjälp funnit en fungerande diet för min kroniskt tidvis bråkande mage…. En dag har vi adoperat en liten son eller dotter….

En dag…..

Änglakramar!!!