Mera tankar…

Jag tänker mycket nu….
Är glad och uppskattar det jag har så otroligt mycket!! I bland tappar jag fotfästet och svävar ut i smärtans mörker en stund för att allt ifrån några timmar till ett dygn komma tillbaka till smärtfriheten i Änglarnas rike, åter med fötterna på fast mark.

Men när jag svävar i smärtans mörker, där draken regerar så känner jag mig såå liten, såå ensam, såå svag…  Men dessa stunder finner jag trygghet i vetskapen om att Ängelns famn + min älskade Änglafamilj tveklöst finns där och så även Änglateamet och min Änglablogg.

Och när smärtan gör sig påmind försöker jag, som jag tidigare har skrivit, att leva i nuet, att fokusera på roligare saker, men samtidigt också ta det för vad det är. Behöver jag vila så vilar jag…. Vilket kan betyda att jag periodvis (ännu i dagsläget) inte orkar göra så jätte mycket… Det kan jag ha svårt att acceptera!! Blir så arg på mig själv då jag såå gärna vill men inte orkar!!

Jag försöker att inte samtala så mycket om smärtan med folk i min omgivning, frågar någon och jag VET att dom verkligen bryr sig då får dom ett svar, annars säger jag inte.

För jag varken orkar eller vill och jag tror inte att andra heller vill höra om mitt onda under varje samtal. Jag går på regelbunden terapi till Ängeln med nyckeln till mitt huvud, jag har min Änglablogg samt ett fåtal Änglar som vet hur jag mår. Bra så!

Helt smärtfri är jag inte, men mycket bättre är det (PUNKT)

(Är den korta versionen jag brukar använda)

Slänger ett öga på almanackan som hänger på väggen och konstaterar att på tisdag är det dags för läkarbesök för kontroll av magen igen. Ska faktisk bli skönt att diskutera och få svar på proverna som togs senast!

När man svävar i smärtans mörker, känner man sig maktlös, liten och tappar kanske många gånger tilltron till sig själv. Jag fann en låt som jag tror att är bra att lyssna på när livet känns lite tuft…

Änglakramar!!