I dag är en bra dag!
Min kropp börjar sakta vänja sig med den ”nya” hormonbehandlingen. Det har gått ca 2 veckor nu sedan den påbörjades och om drygt en månad ska jag på uppföljningsbesök till den opererande Ängeln. Passade på att själv boka tid till denna beundransvärda Ängel i går då vi ändå var i De vårdandande Änglarnas hus…
Uppföljningen är otroligt viktig! Ibland kan den ske via telefon och ibland via besök. Men mitt råd är nog att det bästa är att man med jämna mellanrum kostar på sig ett besök, för att få ordentligt med tid för diskussion och funderingar kring behandling och behandlingsalternativ.
Den brister ofta! Till sådant borde det finnas mer resurser anser jag. Generellt sett hör man ofta: ”ring om det blir några problem eller om du blir sämre/får mer ont”… Vilket resulterar i att man kanske får springa/ ringa dit oftare just för att inte behandlingen fungerar eller för att man har frågor!
Speciellt viktigt är detta, skulle jag tro, om man lever ned något som är kroniskt. För målet är ju att trots att man har en kronisk sjukdom eller dyl få den hjälp eller behandling man behöver för att kunna leva ett så bra liv som möjligt.
För egen del så har uppföljningen fungerat periodvis bra. Men jag har ofta haft en känsla av det har legat på mitt eget ansvar att den ska fungera.
Nu slutar jag svamla för denna gång och lämnar över pennan till dig!
Har du några tankar kring detta med uppföljning inom vården??
Kommentera gärna! (anonymt om det känns bäst)
Änglakramar!!
Hej! Har läst lite ditten och datten på din blogg, nu undrar jag….. har du funderat på att skriva en bok om ditt liv och erfarenhet av din sjukdom??? Du verkar ha många tankar och funderingar som jag tror skulle säkert vara till stöd för andra drabbade och lärorikt för andra att få en förståelse och inblick i hur det är.
Du har skrivandets gåva! Ta vara på den!
Önskar dig en drakfri morgondag!
Hmmm…. *rodnar* Jag tycker VÄLDIGT mycket om att skriva =) och att skriva blogg har fungerat som en slags terapi för mig. Det är bara såå skönt att låta tankar och känslor bli till ord samt åxå att hjälpa andra… Jag hade gärna sett att jag hade haft möjligheten att läsa någon blogg om endometrios då jag själv fick diagnosen för ca10 år sedan… Jag vill försöka ge andra det jag inte själv hade och dessutom finns det rätt bristfälligt med information om sjukdomen på svenska (börjar kanske finnas mer, men det mesta som finns är mig veterligen på Engelska) Men om det blir endast blogg eller något mer av min erfarenhet, det vet jag inte, det får framtiden utvisa. Änglakramar!!