Hej alla Änglar!
Har svårt att sova så skriver en stund…
Under dagen har jag blivit mera medveten… Medveten om ett mönster vad gäller smärtan… Det är som om jag skulle gå igenom olika ”faser”….
Först har jag ONT…. Och kämpar tillsammans med Änglarna för att draken ska sluta spruta sin brännheta eld över mig…
När draken sedan drar sig tillbaka, känner jag mig trött och ganska tomt på energi. Men oerhört glad över att det lugnat sig.
Sedan kommer tårar…. Jag blir lessen över att trots att det har gjort så mycket för att bekämpa draken på bästa möjliga sätt, så blir den såå förbenat ilsken i bland. Då känns tillvaron ganska hopplös.Jag vacklar till och ställer mig frågan. Varför är det så här? Vad kan vi göra mera för att hålla draken på avstånd.
Under denna tid har jag också svårare med närhet….. Jag vill vara för mig själv,känner mig osäker, är ofta grinig, allt är bara fel och jagkänner mig inte alls speciellt kramgo…
Jag som annars fullkomligt älskar att kramas och bli kramad!!!!
Men efter några dagar är jag åter det glada Skrutt som tar för sig, skrattar och njuter av livet!!
Varför dessa faser undrar jag?
Nu dax att sova…. Godnatt!!!
Min ängel där långt borta. Alla har vi våra humörsvängningar, det behöver inte alltid bero på smärta, hormoner eller annan medicinering. Vi är bara sur ibland och vill inte ha närhet o kramar , ( fast jag tror det är ändå det vi vill, innerst inne.)Du kan fråga tio personer om deras humör och jag tror att nio av tio har perioder när de är sura och inåtvända utan egentlig orsak. Och alla har vi väl rätt till att vara på dåligt humör ibland, bara vi inte sårar andra i vår omgivning. Och som du skriver så är vi igen glada, kärleksfulla o harmoniska nästa dag. Ibland har jag tänkt tanken om rollerna skulle vara ombytta…hur skulle det kännas om man skulle bli avvisad kramarna som man så gärna vill ha…Hujeda mej… Här…tag emot mina kramar…KRAAAM
*tar emot och känner värmen från dina kramar* Du har så rätt i det du säger, kära ängel… Jag är tvärsäker på att jag skulle ha dessa dagar utan medicin etc… Men smärtan gör att de känns såååå mörka…. Det är det som känns jobbigast!! Tur att de mörka dagarna kommer så sällan och att det mörka blir lite mindre mörkt genom att skriva! =) Hmmm…. Ombytta roller? Jag säger nog som dig… Hujeda mej! Sköt om dig Ängeln!!! Varma Änglakramar!!!
Jag är glad om mina kommentarer värmer.Du ska veta att dina Änglatexter också betyder mycket för mig.Satt just och tänkte på hur värdefull en människa kan bli som man inte känner,men ändå på nått vis känner.Du har rätt att gråta, vara ilsken, fråga varför……det visar att du har känslor.Och alla dessa varför som både du och jag skall lära oss att leva med.Och på något underligt vis så gör vi det:) .vi kan ändå se ljuset i mörkret. Tänk vilken gåva!Ha en bra dag. Kram
Tack för dina fina ord!! Ja, det heter väl så att allt ont för något gott med sig. Och som jag många gånger har sagt: Det är nog delvis det tunga och svåra som har gjort mig till den jag är i dag, gjort att jag känner sån glädje över livet (för det mesta)… Ja listan kan göras lång!! Varmaste Änglakramar!!!
Ibland är livet en ända kålsoppa men så kommer dagar med sommarsoppa vilken njutning.KRAMAR
Jaaa visst är det så!!! Änglakram =)