I dag har jag varit lessen och arg, arg på folk som inte tycks förstå hur jag har det, trots att de nog har mött mig ett stort antal gånger och är mycket väl medvetna om hur mycket ont jag har haft…
Nåväl, here´s the story:
Jag ringde till polikliniken för att få bekräftat att remissen, som skrevs i måndags, hade kommit. Det är en gammal (o)vana jag har…. Jo, det hade den gjort och jag fick svaret att det kommer en läkare bortifrån och hon är skicklig, det skulle ju behöva bli så bra som möjligt nu, sa dom….
Ok! Tänkte jag! Perfekt…. äntligen! Detta är för bra för att vara sant!!
Men i samma sekund kommer kallduschen! Ja, men hon kommer först i maj…
Jag trodde jag skulle dö!!!! Menar dom på fullaste allvar att jag ska vänta på en tid till den opererande läkaren ända till maj?? För att sen ytterligare måsta vänta på operationstid???? Iskan fullkommligt kokade i mig!!! Ytterligare ett bevis på att de inte fullständigt har förstått min problematik!!
Nehepp tänkte jag! Det här tänkter inte jag godta! Detta är för mig oacceptabelt!!!
Jag sa; oj, det var länge! Hur har ni tänkt att jag ska klara det? Hon hade inget svar! Nåväl, efter att jag hade förklara HUR ont jag har o att jag börjar få svårt med någondera bestyr utan att det gör ont, så verkade hon förstå…
Hmmm ja, det slutade i allafall med att jag fick tid till den läkare som för mig (av remiterande) har föreslagits att vara en läkare som skulle kunna vara med i operationsteamet.. Så det svalde jag med hull och hår! Nu får jag då VÄNTA, (som om jag inte har gjort det tillräckligt genom åren) i ca en vecka på att komma på läkarbesök till denna föreslagna operatör. Då ska det säkerligen diskuteras och tittas… Sen blir det väl säkerligen ytterligare väntan på operation. Men det är i alla fall långt mycket bättre än att vänta till maj på att bli ”påtittad o bedömd”!Hurra! *lycka är*
Efter detta samtal var jag både arg och lessen så jag tog kontakt med min ”egen” läkares sköterska på privatmottagningen. Drog min story i korta drag… Hon förstod varför jag kände som jag kände och tyckte att det var bra att jag orkade stå på mig!
Ja håhå jaja! Man ska vara frisk för att orka vara sjuk!!!
Kramar!
Fortsätt stå på dig! Skickar massor av STYRKEKRAMAR till dig!
Tack för styrkekramarna! De värmer ska du veta!!!!
Ja, du har verkligen det! Man skall vara frisk för att orka vara sjuk!! Å sen resten! Ha det bra om du kan! Kram.
Jag försöker hålla humöret uppe! Kämpar på, tar en dag i sänder… Änglarna hjälper mig orka 🙂 Sedan betalar sig säkert allt kämpande på nått sätt, finns säkert en mening med detta också. 🙂 Kram
Nä, va fan..(ursäkta att jag svär)..nu blir jag nu nästan så arg som jag var den där gången..du vet… Såhär kan dom inte göra, du har haft tillräckligt ont!! Ååååhh, va sur man blir!! Hang in there, vännen å kämpa kämpa kämpa. Ge inte upp! *kraaam* Ps. Tack för kortet idag, det värmde.. *kramar igen*
Ja man kan bli hysteriskt arg för mindre! Men jag tänker inte ge upp i första taget, nu j***lar ska det bli bra! En gång för alla! 🙂