Hej hallå alla Änglar!
Märker att min kära Änglablogg befinner sig i ett viloläge just nu.
Tankar tänks, leenden finns på mina läppar, funderingar snurrar i mitt huvud.
Jag mår bra! Lycklig över att besöket hos Tändernas Ängel hör till det förlutna.
Det gick inte riktigt bra där, men bara allt sker lite i taget så kommer allt att lösa sig.
Då stolen fälldes ner fick jag PANIK och började hyperventilera…
Fixade helt enkelt inte den liggande ställningen….Inte heller närheten….
Det tog en stund…..
Vi möttes halvvägs…. Ängeln fick undersöka och fixa i min mun…
Jag fick sitta i halvsittande läge…
Tack säger jag från djupet av mitt hjärta; för underbart och proffessionellt bemötande!
Kunde inte hjälpa det men i samma stund som jag satt där i stolen blev jag såå arg på de mindre bra vårdande Änglar jag stött på genom åren… Kommer de nånsin att få veta? Kommer de nånsin att förstå vilket arbete övriga vårdande Änglar, Änglar i min närhet och jag själv ha fått göra för att komma så långt som jag gjort??
Jag undrar också om de kommer att förstå. Om de ens vill förstå? Visst, alla kan vi i tanklöshet göra misstag och göra patienten/medmänniskan illa utan att det var meningen. Men tyvärr finns det vissa vårdare som inte ens vill försöka ta saker och ting på ett annat vis. De kör på i sina gamla spår och förväntar sig att patienten ska anpassa sig, foga sig i systemet och inte klaga. Det är ju ändå de som ”vet bäst”, och tycker ungefär att patienterna ”pjasar”. Tyvärr. Men lyckligtvis är de inte så många. Eller…
Nej lyckligtvis är de inte många…. =)
Vad fint du skriver och beskriver. Jag har inte läst hela din blogg och inte följt den alls länge så jag har en dum fråga..varför benämner du alla personer som änglar? Även de som varit dumma? Kramar
=) Förklaringen finns nog i bloggen men kort förklarat… Draken är smärtan och i Änglariket finns ingen smärta… Kallar personerna vid Änglanamn för att inga namn ska nämnas. Kramar!
Hej på dej . Rädslan bleknar lite varje gång man tar ett steg till och när jag träffat på människor som tagit mej på allvar så har en liten bit av min rädsla försvunnit men ännu litar jag liksom inte på alla så när det är nya på plats så reser jag ragg , största delen är ok har jag märkt . Det mesta blir nog bra med tiden och åren . Kramar
Pst när jag blir riktigt rädd så ber jag
Så är det… Änglakramar till dig!