Tisdag!

Orden trycker på. Egentligen finns det många andra borden än att sitta här med fingrarna på tangentbordet. Så som att vika tvätt och dammsuga tex. Men hela kroppen känns som spagetti i dag och humöret lika mulet som vädret utanför fönstret.

Blir irriterad på mig själv och den surmulenhet som gästar mig. Jag har mycket att vara glad åt. Jag kan glädjas åt att boken är klar. Men inom mig känns en saknad! En rastlöshet. Det projekt som sysselsatt mig under en väldigt lång tid är klart. Vad ska jag göra nu???
Nu är det bara att vänta på att få hem en laddning med böcker. Det ska bli spännande att se slutresultatet i tryckt form! 🙂

Glädjas kan jag också åt pappret som ligger prydligt instucket i en plastficka på bordet. Det papper som jag sett och tagit på X antal gånger sedan vi fann det liggandes i posten då vi kom hem i helgen. Pappret som får ögonen att tåras av lycka, värmen i hjärtat att stiga omåttligt mycket och som stärker hoppet om att vi en dag kommer att bli föräldrar. En familj, en komplett sådan.

Pappret gör att allt känns mera verkligt och sakta men säkert sjunker det in att vi blivit godkända – Att vi fick Adoptionslov. 😀

Nu är vi redo att gå vidare! Spännande!!

Änglakramar!!