Lägger fingrarna på tangentbordet, orden trycker på!
Jag behöver rensa hjärnan. Och lätta känslan i hjärtat.
Så är det då dags. I morgon har vi tid bokad för genomläsning av tilläggsutredningen tillsammans med de fina människor som haft det speciella uppdraget att ge oss Adoptionsrådgivning. Spännande!!
Egentligen kan vi ju inte påverka så mycket av det som står i utredningen, men jag tycker ändå att det är bra att vi får ta del av det som står i den. Och ha möjlighet att diskutera den. Det som står i den ska vara VI. Och vårt vardagsliv.
Sedan kan vi inget mer göra.
Våra drömmar om familjebildning läggs i händerna på andra som, enbart med fokus på det lilla hjärtats väl, avgör om vi är lämpade som adoptivföräldrar eller inte.
Det är märkligt att ett hjärta kan växa så för någon som man inte ens mött.
Jag hoppas och drömmer fortfarande om att jag en dag får visa och tala om för det lilla lilla fina hjärtat hur mycket vi drömde, väntade och längtade. Jag hoppas att jag en dag får snubbla på tågbanor, bilar, lego eller dockor eller att jag får tvätta och hänga kläder av mindre modell. Att innerligt få ösa kärlek, värme och tid åt den lilla efterlängtade Ängeln.
I dag känns längtan och väntan mer påtaglig, i dag känns saknaden mer.
Låt det gå vägen!! Vi har tron på att det gör det! Men vi kan bara vänta. Vi kan bara se!
Lilla Ängel ut i världen där,
Vi kärlek till dig i våra hjärtan bär,
Änglakramar!!
