För egen del kan jag säga att bemötandet har varit både bra och mindre bra . Det har verkligen varierat! Men känslan av att inte bli trodd har gästat mig många gånger ..
Nu vill jag bara skriva, skriva, skriva Lägger fingrarna på tangentbordet och låter orden och känslorna flöda .
I dag har det inte varit någon höjdar dag! Jag har gråtit, jag har haft en känsla av att det ska gå, jag ger mig inte .
Men sen har jag bara känt hur orken rinner av mig, känt att det är nog nu . Tar det aldrig slut? Jag måste få ork nånstans ifrån . Jag är trött, själen är trött och kroppen känns sliten
Skulle jag kunna så skulle jag delge er precis allt! Men det kan jag inte, det vill jag inte.
Men att leva med endo eller annan långvarig smärta är tungt . Det känns tröstlöst, det känns som om man är ensammast i hela världen många gånger Allt cirkulerar kring det onda . Man glömmer nästan bort livet utanför smärtan, man blir sin smärta och känslan av hopplös- och maktlöshet blir nästan vardag . Till vardagen hör också att kontrollera att recept är giltiga och att man har tillräckligt med tabletter i alla burkar När det blir så bör man höra varningsklockorna ringa .
Ingen människa ska behöva leva så Jag levde så en kort tid! Men bröt cirkeln med hjälp av både mig själv och andra . Jag hatar allt vad tabletter heter . Jag far inte gärna själv på läkarbesök som rör smärtan Har ibland ännu svårt med att både ge och få kramar . Ja listan kan göras lång .
Men jag har tagit mig framåt en bra bit, långt har jag kommit och är stolt för att jag lyckats ta mig så här långt! Men jag vet också att det krävs såå väldigt, väldigt lite för att allt ska rasa igen .. Skillnaden mellan nu och förr är att jag nu släpper ut alla känslor, tårar och ilska i stället för att låta dem samlas som en bubbla i mitt inre . Nu är jag bara såå less på allt vad hormoner heter ..
