Allt väl i Änglapalatset i kväll =)
Har slarvat lite med ”dagboken” för hormonbehandlingen… Har ätit tabletterna i lite över en månad nu….Allt känns bättre nu… Inga djupa humörsvackor, bara lite dalar…. Som jag vet knepet att ta mig upp ur =) Värmeskoven kommer mer och mer sällan…. Ett lättare illamåeende och huvudvärk som tack och lov är av övergåeende sort kan jag periodvis känna av. Inga större gråtattacker. Har jag gråtit sä har det varit tårar av lycka! =))
Vid senaste besöket gav Ängeln med nyckeln till mitt huvud rådet att jag skulle fundera på vad jag kan göra när jag har en sämre dag…… Mår jag bäst av att vara ensamhet? Med någon? Hjälper det att ringa någon? Samt om det finns något som jag ska undvika under dessa dagar för att inte rasa ner i det svarta hålet..??
Jag tycker själv att jag nu ganska bra klarar av att se det ljusa bakom molnen även en mörk dag…. Vetskapen om att det kommer bättre dagar finns och jag vågar tro, jag vågar försöka men är nog fortfarande ibland rädd, men bara IBLAND, för att bakslag ska komma (kanske inte så konstigt, läs
gamla inlägg så får ni veta).
Jag har inte lika täta besök hos denna ängel mera. Jag mår för bra för det =)
Men att sluta med terapin helt är inte aktuellt nu…. Det är för tidigt! Måste först åtminstone vara säker på att hormonbehandlingen fungerar och att humöret hålls stabilt.
Men sakta framåt går det och det är jag mycket glad över…. Jag glädjs verkligen åt det lilla, varje lite steg framåt…
Det är bättre att ta många små steg, i lugn och ro, njuta, le och kontrollera att marken under fötterna är stabil nog att stå på….. Än att ta ett jättekliv, skratta hjärtligt för en sekund, stampa av glädje… För att i nästa stund; PANG falla ner i det gapande svarta hålet!
Nog svamlat för denna gång!
Änglakramar!!!
