Goddagens!
Nu säger jag redan från början att i dag har jag haft en sämre dag…. Känner att jag måste få ut lite känslor som ligger som en bubbla i mitt inre. Måste få skriva av mig lite!
Så vill du inte läsa om något jobbigt… Då önskar jag dig välkommen åter en annan dag!
Nåväl…
I fredags var jag ju på sista behandlingen till den opererande ängeln. Dom där besökena blir bara jobbigare och jobbigare… Dom har så länge inneburit smärtsamma undersökningar.
Den opererande ängeln var alldeles underbar, som alltid… Medan han gjorde sig i ordning pratade vi om helt andra saker; cider, fest, champange…..
När jag sen skulle lägga mig till rätta i undersökningsstolen och benen lades upp i undersökningsställning så kom ångesten krypande… Ängeln satt sig utan att röra mig så att han kunde se…
Min kropp blev spänd som en fijolstäng… Jag ville bara bort därifrån!!! Jag kände mig så utelämnad, där jag låg med det mest intima i vädret….. Så utbjudande… Så underlägsen på något sätt….. Jag ville bara bort, ville slippa från alltihop!!!!
Han var mycket, mycket föriktig… Men trots detta gjorde det ont… Inte på samma sätt som förut. Orsaken till mina smärtor, livmodern, är ju borta…. Nu fanns där bara ett sår kvar…. Tre gånger har jag nu varit och bränt detta sår…. Fortfarande kommer blodbandat, dock ingen direkt blödning därifrån och något känns när jag sitter. Det gör inte ont, men det är ömt.
Den opererande ängeln sade att jag behöver få hjälp att hantera dessa känslor av obehag som är förknippade med dessa undersökningar. Min kropp och mitt huvud är så inställt på att dessa undersökningar ska göra ont…. Har, jag vet inte hur måmga gånger, försökt intala mig själv, Skruttet, det gör inte ont det gör inte ont längre… Tack till ängeln som var med mig i fredags! Din närvaro var guld värd!!!
Börjar gråta….
Men alla dessa undersökningar…. har varit så jobbiga…. Om man sedan inte blir trodd, för att ingenting syns eller om dom är oförsiktiga så orsakar dessa upplevelser sår i själen…. I dag är en dag när jag känner att mitt inre är fullt med ärr och oläkta sår…..
Så i dag kryper jag upp i den stora, varma änglafamnen och låter änglarna ta emot mina tårar!
