I dag är en bra dag, en bra dag att börja något nytt. Känner att jag står vid ett vägskäl, ett vägskäl med två avtag…. Två möjligheter. Oavsett vilken väg jag väljer så hamnar jag att fatta beslut som har med min framtid här på bloggen att göra.
Ena möjligheten är att lägga ner bloggen och mera tid över till annat. Det kändes i går som om min tid på bloggen var över. Mitt mål när jag startade bloggen var ju, som jag tidigare skrev att hitta en väg från det onda till det goda.. Och det har jag gjort nu, vilket gjorde att jag fick en känsla av att jag hade blivit utan ord ord som hör hemma på bloggen.
Men det skulle innebära att jag skulle lämna änglarna…. Få mindre möjlighet att skriva… Då tror jag att jag skulle bli olycklig…
Den andra möjligheten är att stanna kvar på bloggen och börja skriva om det som börjar nu… Skriva om träning, Skruttets vardag om roliga saker som händer, om tråkiga saker, om ett Skrutt som kämpar, om ett envist Skrutt som aldrig ger upp och som allt som oftast säger orden: KAN SJÄLV!!!!
Jag har nu beslutat att välja den andra möjligheten!
Den röda tråden kommer i min blogg kommer att vara änglar, om att orka kämpa, att aldrig ge upp! Hur vissen än tillvron känns!! För man ska aldrig glömma bort att; det skulle kunna vara värre!!!
*************************************************************
Att träna är något jag mer eller mindre varit tvungen att göra så länge jag minns. Träna för att behålla konditionen, för att undika stelhet i musklerna. Jag har varit tvungen att träna på grund av mitt medfödda handikapp.
Som liten kommer jag ihåg att jag inte tyckte om alla dessa övningar som skulle göras… Många av dessa gjorde ont! Just för att kroppen var spänd och musklerna stela…..
Men i dag så där en 25 år senare är jag mycket, mycket tacksam över att jag fick den träning jag behövde…. För nej, jag tror inte att jag skulle vara självständig i den utsträckning jag är idag utan den träning jag fick som liten…. Oj oj säger jag bara….. Mina anhöriga måste ha haft en ängels tålamod och styrka!!! *kramar om*
När sedan Endometriosen visade sig och jag fick problem med både cystor och smärtor så började alla dessa operationer…. Och för varje operation som gjorts har det varit svårare att komma tillbaka, det har tagit längre tid…. 
Men nu efter denna definitiva operation, som kanske kan ses som den största av alla, känns det inte som om jag och min kropp skulle vara i lika förslappad form som brukligt… Detta trots att jag har varit stilla (= utan träning ) i över en månad…
Har klartecken för träning från 20:de denna månad. I dag fick jag bekräftat att på måndag är det slutvilat…. Då börjar ännu än tränigsperiod, men denhär gången känns det inte lika surt att återuppta träningen….. J
Nej, det ska bara bli sååååå SKÖNT!!!
Må så gott!!! Massor med Kramar!!!
