
I dag är inte fullt en lika bra dag som igår. Jag vaknade nog pigg och glad i morse, for till den behandlande ängeln, sedan till sjukhuset för att ta blodproven som ska lämnas en vecka före operationen…. Var upp till avdelningen och pratade med samma rara sköterska som jag pratade med när jag var dit förra gången. Rätt människa på rätt plats!!!! Så långt var allt bra…. Ingen rädsla, ingen panik 🙂
Vilket jag också sa åt sköterskan på avdelningen. Allt var bra, det KÄNDES bra! När jag sen kom hem för en stund sedan började jag plötsligt gråta… Känslorna kom upp till ytan… En blandning av lättnad och sorg. Lättnad över att snart få smärtorna åtgärdade. Sorg över att jag än en gång måste ligga på operationsbordet… Och sorg över att *fasen nu rinner tårarna igen* denna helvetiska endometrios och dessa cystor har ”tagit” så mycket av mig!
Jag försöker inte hejda tårarna på nått sätt, för som jag skrev i nått inlägg förut tror jag att tårar kan hjälpa mig att läka. Att det är bättre och låta tårarna komma än att hålla inne med dom.
Så i dag ber jag till änglarna att dom tar mig i sin famn, tar emot mina tårar och hjälper mig att minnas att jag går en ljusare framtid till mötes… En framtid utan smärtor.
Men i morgon är en annan dag, i morgon ÄR en bättre dag!
Tusen änglakramar från ett tårögt skrutt!