Måste man jämnt vara stark?
Nej säger jag och stampar med foten i golvet. Orden vill inte bli till meningar i dag, det är bara en massa bokstäver…. Fattar jag ens själv vad jag vill ha sagt? Jag tror inte det. Skit!
Vilken berg- och dalbana! Ena stunden så sorglöst glad, andra känns det som hela världen har kastats i huvudet på mig likt en sten, pang!! Där ligger jag platt, så liten och orkeslös.
Det ligger en styrka i att kunna gråta sägs det. Det tror jag på! Jag skulle lägga till att det ligger en styrka också i att se sina egna svagheter, göra något åt dem eller acceptera dem såsom de är! Det formar människans personlighet.
Man måste våga vara svag för att bli stark… Svåra perioder /händelser / upplevelser gör att man nog aldrig blir riktigt den man var före. Har man varit så långt ner i ”det vattenfyllda hålet” som det går att komma och sedan kommer upp, om så bara med huvudet under vattenytan, så ser man nog världen på ett helt annat sätt…. Med helt nya ögon!
Jag ser så framemot att gifta mig! Det kommer med all säkerhet att vara den lyckligaste dagen i hela mitt liv! Visst har det gått snabbt allt, men det känns sååå rätt! Jag vet att vi har samma drömmar och samma mål, vi uppskattar det lilla och ser det fina i det enkla… Planeringen är i stort färdig, jag tänker dock inte nu – och inte sen heller skriva något om den! Jag vill inte det!
Någonstans hörde jag att:
”Det är inte farligt att ha problem i en relation – det farliga är när man slutar lösa dem tillsammans.”
Det är ord som jag kommer att ta med mig in i äktenskapet! Det ligger så mycket i dem!
Nog svamlat för denna gång. Nu är det dags för en efterlängtad kaffestund!
Änglakramar!!
