Lägger fingrarna försiktigt på tangenterna… Känner att jag behöver skriva, inom mig finns så mycket som jag inte tycks kunna förmedla i tal, allt blir bara blaha…. Jag öppnar munnen och orden bara hopar sig… Och orden blir till en enda gröt… Jag fattar inte ens själv vad jag säger… Men jag vet vad jag vill ha sagt…
Jag blir frustrerad och arg över att inte kunna kommunicera. Öppet och ärligt vill jag att det ska vara. Jag frågar när jag är osäker, och säger ifrån när jag inte håller med.
Tydlig, rak och ärlig kommunikation ska det vara. Då undviker man missförstånd….
Igår hände det… Jag öppnade munnen och ut kom bara en enda stor gröt av ord… Jag blev ledsen… Mitt emot fanns en undrande blick…. Stressad blev jag och mitt försök till en tydlig, rak kommunikation blev av intet. Mina frågor, funderingar och åsikter tycktes uppfattas som kritik och jag lyckades omenat såra yrkesskickligheten och stoltheten.
Det enda jag ville var att ha allting tydligt och klart på papper, så att ingenting lämnas åt slumpen.
När jag kom hem ringde jag och bad att min ursäkt skulle framföras…
Ändå känns det inte bra… =(
Olustigt!
