Surnade till rejält igår…
Kan inte springa, Kan inte tvätta fönster, kan inte damma tunga mattor…..
Helt plötsligt var hela mitt väsen uppfyllt av det, som jag annars anser vara obetydligt.
Men i går var det plötsligt den viktigaste saken i världen att tex tvätta dessa fönster, eller att kunna damma den tyngsta mattan i världen.
Till saken hör att inget av det behövde göras igår… Än mindre springa!
I dag skrattar jag åt det 🙂
I alla tider har jag varit ja – långsammare. Allt går långsammare. Men vad gör det om det tar en kvart längre att dammsuga eller laga käk etc? Det gäller bara att börja i tid 😉
Mina kryckor är många gånger extra händer, praktiskt!
Tex mattorna blir ofta i en enda röra när jag varit framme 😉
Jag fick lära mig redan som liten att man städar efter sig.
Så som sig bör fixar jag till oredan efter mig – jag slätar ut mattan… med min vän kryckan…
Även i butiken är min vän en fin hjälpreda. Av någon anledning är saker som jag ska ha högt eller långt bak placerade. Det händer nu som då att armarna inte räcker till.
Men se där – då finns min vän kryckan där…. Å vips når jag 🙂
Som liten flicka älskade jag att skida….
Åtskilliga spår lagades på åkrar och familjen vallade skidor för brinnkära livet…. Intresset svalnade dock med åren så någon karriär i skidvärlden blev det inte.
Min vän kryckan – perfekt skidstav.
Även i längd och kula sågs jag som barn ivrigt sporta och deltog i båda grenar och simning då tävlingar ordnades. I längd var jag och kryckan ett oslagbart team!!! 😀
Tillsammans sågs vi också klättra i berg, och till en mors oro, sitta nöjda och glada vid bergets högsta topp i timmar och filura. Hallonsnår och blåbärsskog besökte vi ofta. Där kunde vi vistas långa tider! Goda pajer blev det 😛
Och vem tror ni fanns med, intill min sida, den dagen ett högt ”JA” hördes i kyrkan?
Kryckan förstås! Dagen till ära klädd i guld och vita sidenband 😀
Om mitt handikapp begränsar mig????
Det skulle jag inte säga, tillsammans kan vi nästan allt – om jag tänker efter…
Nästa gång Omgivningen frågar: Är det inte jobbigt?? Hur gör du si och så??
Då blir nog svaret: Nej, det här är mitt liv och jag vet inget annat.
Hur jag gör??
Kryckan och jag…. Det är grejer det!
It´s the winning team!!
Ni verkar vara ett riktigt vinnande team du och kryckan! 🙂 Och att se på din (o)frivilliga kompanjon på ett positivt sätt gör säkert er vardag tillsammans lättare.
😉 Ja, tillsammans kommer vi liksom lite längre… Allt blir lite enklare 😀 Och det skulle nog kännas lite konstigt utan kryckan, fel på något sätt!