Att alltid vara sig själv.

Torsdag igen… Redan… Veckorna går fort!
Och i takt med att veckorna går så kommer dagen för ”inför operation” besöket närmare.
Skrev ju tidigare om brevet som kom och om den den fina penningpungen som jag släpar runt på. Idag, just nu, spökar minnena i den lilla läder pungen och känslorna kommer till ytan. Jag tar tag i dem. förnekar inte. Förringar inte.
Jag vet att de vårdande Änglarna kan sin sak och jag vet att Ängeln som kommer att hålla i kniven är utomordentligt skicklig, fullkomligt otrolig – svarar, förklarar och frågar!

Men ovissheten om resultatet av operationen skapar känslor. Jag skulle inte säga att jag är rädd. Men jag känner stor olust. B.la. I att vara mer begränsad än vanligt. Att behöva mer hjälp. Att inte alltid kunna säga ”KAN SJÄLV! ” 🙂

Julen 2011 kommer jag, högst troligt, att vara gipsad och förmodligen buren av stol. Men  det gör inget, inget alls! Jag ska klä mig i den finaste klänning jag har…  Med foten i högläge, dagen till ära klädd julröd yllesocka  ska jag framför en sprakande julbrasa  se Kalle Ankas jul.  Kan hända lyckas jag med  <3 -Änglars hjälp tillreda potatis, skinka, prinskorv och hemrullade köttbullar. Sen är min jul räddad!
Och vad är väl bättre och mysigare än att hjälpas åt med julstöket??? Som pricken över i:et  får jag ju dessutom vara lite extra  nära älskade Änglamaken varje gång jag behöver lyftas 😉

Låter väl rätt så realistiskt som mål, visst?

Sedär, jag lyckades!! 🙂  Jag är mig själv, tar tag i olusten – erkänner den och skapar ett mål. Ett mål att sträva till. Det känns bättre redan!! 🙂

Nu dags för kaffe!!

Änglakramar!!