Den sista måndagen i Oktober har vi i dag.
Solen skickar ut några strålar, möter diset och får fjärden att visa sig från sin vackraste sida! Så lugnt och stilla… Det är lite som kärlek vid första ögonkastet och jag minns hur det var när vi första gången klev in på husvisningen av vår Änglagård 🙂
Jag bökade mig upp för trappan som då endast bestod av staplade trallar och ställde mig på verandan… Jag vred på huvudet och såg fjärden i en lika vacker skepnad som nu!
Vi öppnade dörren. Klev försiktigt in. En doft av nytt, blandat med målfärg nästan stack i näsan. Byggdammet låg som en tunn hinna över hela huset. Men vad gjorde det?? När rundvandringen var klar var vi SÅLDA!! Här ville vi bo!
Nu har vi bott här ett tag och trivs alldeles förträffligt bra i vår fina Änglagård. Jag längtar hem till mitt ursprung ofta. Det gör jag! Ibland blir längtan och saknaden mäktigt påtaglig och jag gråter. Men i hjärtat känner jag samtidigt att det ända som krävs är tid. Och att jag ska ta vara på de möjligheter som kommer.
Tidigare skapade hemlängtan ett starkt behov av att vilja tillbaka. Det var svårt att veta hur jag skulle hantera allt det nya runt om mig. Detta trots att jag innerligt älskar nya möten och platser. Men nu betydde det att hela plattformen skulle byggas upp på nytt.
Nu är den nödvändigaste byråkratin som följer med min funktionsnedsättning ordnad.
Det nödvändigaste byråkratiska nätverket fungerar helt OK.
SKÖNT!!
Med mig i hjärtat bär jag ständigt fantastiska Änglar från mitt ursprung. Vi träffas nästan dagligen i cybervärlden och ringer med jämna mellanrum. Även om vi inte kan ses fysiskt så är vi ändå psykiskt nära genom cyberrymden 🙂
Man får helt enkelt ta vad som finns till buds.
Tror mig nu ha hittat ett sätt att förhålla mig till allt det nya, till saknaden och längtan.
Det var det som behövdes och varje dag lär allt det nya (som inte längre är så nytt) något nytt 😉
Det tycks vara någon eller några som läser orden som står skriva i min lilla Änglavrå 🙂 Tack för alla fina, värmande ord ni ger mig!
Varma Änglakramar!!
Kram på dej med 🙂 Man måste nog ”bo in sig” på ett nytt ställe för att komma till ro. Jag har lätt för att trivas, mitt hem är min borg.
Så sant så!! Hemmet är min fristad 🙂 Må gott!