Att vårda kärleken….

Vi är trötta både maken och jag.
Vi hjälps åt så gott vi kan.
Han lyfter mig upprepade gånger per dag, det jag kan gör jag förstås själv.
Jag stryker honom varsamt över ryggen, kramar honom.

Vilken betydelsefull insats han gör!! Utan hans hjälp skulle jag inte kunna vara hemma i vår vackra Änglagård.  Tur att det ökade hjälpbehovet bara är för en viss tid och det är skönt att vi kan skratta och förgylla vardagen här hemma med enkla medel.

Ikväll lagar vi med gemensamma krafter en lite finare middag, äter den i stearinljusens sken och känner den vackra kärleken i vårt äktenskap. Man måste minnas att vårda kärleken lite extra ibland. Och aldrig ta varandra förgivet. Det är viktigt!

Änglakramar!!

Kent – Utan Dina Andetag