Söndag och i morse tändes det fjärde ljuset i adventsstaken.
Nedräkningen till julafton har börjat på allvar.
Jag minns hur jag i barndomen väntade på den stora dagen, hur klappgömmor hittades och hur det nyfiket klämdes och trycktes på de fint inslagna gåvorna 😉 Med spänning följdes dåtidens fina julkalendrar!
Med åren minskade betydelsen av de fint inslagna gåvorna. Jag tyckte / tycker att det är roligare att ge än att få. Julkalendern var något som helt glömdes..
Och med åren växte betydelsen av doften av pepparkaka, mammas enormt goda julskinka och Kalle Anka med det magiska julljuset som tändes år efter år av Weise i svensk tv.
Den utdragna julmiddagen som i barndomen var tråkig och onödig – jag väntade ju bara på tomten – har med åren blivit en höjdpunkt.
En höjdpunkt med lådor, korv, köttbullar, potatis och sallader 😀
Skinkan inte att förglömma! I fjol lagade lagade jag min första julskinka någonsin.
Lyckad blev den och nästan lika god som mammas – men bara nästan 😀
Nu blev jag ju hungrig :p
Änglakramar!!
Albert och Herbert – Julkalender
