Tänkvärt en fredag….

Inte så mycket nytt i änglaborgen i dag. Hostar och nyser. Somnade tidigt i går, hade feber… Ingen feber i dag, inget som känns i alla fall…. Kanske det skulle hållas såhär nu då om man skulle förstå att ta det lugnt…… Men jag ska bara…. 🙂

 

Jag avbokade besöket hos den behandlande ängeln, bäst att hoppa över träningen i dag. Hoppas jag är bättre till på måndag (frisk helt) för då ska jag in på en kompleterande rehabiliteringsperiod…. Eftersom jag tidigare inte kunde simma…

 

Hjärtat fylls med så många olika känslor när jag tittar i kalendern och ser att det i tisdags var 2 månader sedan dagen då livmodern togs bort….. Tänker tillbaka, försöker släppa fram känslorna som finns i hjärtat; jag vet att jag behöver det…. Jag behöver det så väl, så väl!

 

Det har inte varit någon lätt tid…. Jag har gråtit, varit glad, varit tacksam, arg och tyckt att allt är orättvist. Jag har förstått vikten av bloggen och vikten av att ha vänner som finns där i vått och torrt. Vikten av att ha ängeln med ett hjärta av guld vid min sida! Ensam tror jag faktiskt inte att jag skulle ha klarat det! Tack vare bloggen, änglarna både här och utanför och tack vare att det har funnits en utsträckt hand precis när i det ögoblick jag behövt den….Ja, tack vare dessa har jag klarat mig utan att gå under, att inte bli helt förstörd!

Idag är huvudet en bra bit ovanför vatten ytan…. Kanske det har kommit upp så många nya avsattser att huvudet klarar sig ovanför ytan nu?? Fast jag ramlar tillbaka?? Det vet jag inte! I bland känns det så, ibland inte.

 

Men hur det än är så känner jag med säkerhet att jag nu är den jag vill vara, att jag har hittat hem, att jag har hittat en ny stol att sitta på. Jag mår med tanke på vad jag gått i genom väldigt bra :)))) *TACK*

 

Jag märker att mycket av det jag skrivit nu så har jag skrivit i andra sammanhang, att detta varit en mycket lång resa för mig…. Men jag hoppas att jag även hjälpt någon annan!! För varje gång jag går i genom de känslor och situationer som jag upplever som jobbiga blir de lättare att förstå och hantera! Man står inte så handfallen och ingenting förstår….Upplevelserna från tiden jag levde med smärta finns med i bagaget… Det kan man ju inte göra så mycket åt….. Men man kan försöka hitta nya vägar, nya sätt att hantera dem på…. Jag torkar en tår som rinner ner för min kind. En tår för att jag, så här långt, har lyckats ta mig igenom detta helskinnad!!

 

Tänkvärt: Bestäm själv över vad du vill och inte vill göra med ditt liv; och du blir lycklig. Låt någon annan göra det; och du blir med största sannolikhet olycklig.

 

Tusen änglakramar!!