Tankar om att tilläggsutredas…

För Änglaläsare som inte besöker mig kontinuerligt berättar jag att beskedet från Adoptionsnämnden var att en tilläggsutredning önskades.

Det är vanligt att en sådan behövs så vi var förberedda, det var väntat!
Ändå när beskedet damp ner i lådan – till pappers, kändes det som ett slag i magen.
Som ett stort NEJ! Och det var också första tanken: NEJ – vad trött jag blir!
En gedigen utredning har gjorts – men det behövs mer.

Nu har allt lagt sig. Tårar har gråtits, tankar har tänkts och känslorna har fått tid.
Jag är glad över att ha förmågan att kunna gråta, att förstå vikten av att gråta om det känns så. Att inte bara trycka undan. Utan ge tid att gråta ut,  säga tankar/ känslor högt, för att sedan se framåt på nya möjligheter.

Att ta vara på möjligheterna som ges. Jag hör till dem som tror att varje människa som vi möter lär oss något. Och i bland kan det ta åratal innan man inser anledningen.
Mitt liv har berikats av många fina möten, insikter och sköna ”Aha!” under den lilla handens resa! Möten som kommer att betyda massor både nu, längre fram och senare i livet. Och dessa fantastiskt givande möten tycks ske precis när de behövs som mest! Vi möter för att lära och läras som jag brukar uttrycka det 🙂

Ett begäran om ett tillägg i en Adoptionsprocess är inte samma sak som ett NEJ!
Även om det som sagt kan kännas så. Vi vänder på steken: Som mor skulle jag också själv såklart vilja att barnet skulle få bästa möjliga familj! Och ”som ett slag i magen” känslan är borta!

Inom en snar framtid kommer vi att återse de vänliga människorna med de speciella uppdraget. Jag ser fram emot mötet! Spännande tider!! 🙂

Och resan mot och drömmen om den lilla Ängeln fortsätter….. <3

They Chose Me- an Adoption video

Änglakramar!!