Godmorgon!!
Det säger jag efter ca. 11 – 12 timmars djup, härlig sömn… Precis vad jag behövde! I dag ser det ut att bli en riktigt fin och solig dag.
Jag känner att jag vill skriva, skriva och åter skriva. Orden i mitt inre tränger på och vill ut. Mitt hjärta fylls av en enorm kärlek till ängeln med ett hjärta av guld, jag beundras av att han orkar att vi orkar.
För orkar det gör vi! Han har ända från början fått leva med att jag legat och vridit och vänt mig av smärta…. Han har torkat mina tårar varje gång, de senaste åren, jag fått besked om att det är dags att ligga på operationsbordet igen…. Han har varit en av dom som suttit bredvid min säng när jag sömndrucken vaknat upp ur narkosen, han har varit med på åtskilliga läkarbesök… Ser tillbaka på tiden som varit…. Han och många andra änglar har varit helt underbara!! Tack för att ni finns! Mina älskade änglar tack för att ni finns!!!
Hmmm…. Varför kommer dessa känslor igen kan man undra. Varför sitter jag och ser tillbaka på tiden som varit??? De jobbiga är ju över nu….. Smärtan är borta! Men för att ta mig upp den biten jag ramlade i går så måste jag påminna mig själv om att:
”Skruttet, det blir aldrig som det var”…. Jag behöver inte vara rädd för att det ska komma tillbaka!
Men det som är så jobbigt är att man gång på gång ramlar tillbaka… Man hinner ta sig tillbaka upp med huvudet ovanför ytan, vara där några dagar för att sedan rasa ner, dock inte lika långt ner som tidigare.
Men jag biter ihop, för jag vet inte hur mångte gången! Jag lyfter snart telefonluren för att boka ett avslutande samtal med läkaren. Där operationen dom gjordes gås i genom, jag får veta, undra, fundera och fråga! Hoppas jag inte behöver VÄNTA så länge…..
Men nu torkar jag tårarna och glädjs åt vad jag har!!
Änglakramar!
