Likt en outslagen blomma….

Sitter och njuter med tända ljus och lugn musik 🙂 Jag känner mig mycket tillfreds med tillvaron just nu!

Längtan efter den lilla Ängeln som vi en dag hoppas få möta känns mer hanterbar just idag. Men den finns alltid där, i bland känns den mer. Ibland känns den så där härligt ljuv. Ibland så äckligt tryckande. Likadant är det med väntan. Ibland går det bra. Medan den ibland känns aningen tröttsamt oändlig.

Just nu väntar vi på att få läsa det tillägg som gjordes.
Om det är något man får göra i processen så är det just att vänta!
Redan innan vi startade Adoptionsprocessen visste jag att det skulle bli en stor utmaning för min del att klara av att vänta. Och då menar jag väntan utan tidsperspektiv.
Väntan med känt tidsperspektiv går bra. Den tycker jag oftast om faktiskt.
Det betyder ju att nåt sker och man ’väntar inte bara för att vänta’.

Återigen dyker samma känsla upp som under Endotiden.
När det blev allt för mycket ’vänta och se’…
Jag brukar med galghumor säga: ’Nog väntade vi! Och nog såg vi! Åtskilliga gånger fick vi se den skoningslöst eldhärjande draken!’

Nu förtiden ligger ju draken och släpper behagligt värmande fisar, vilket den inte finner som något speciellt roande tidsfördriv. 🙂

När hormonbehandlingen justeras (tycks dock ha hittat rätt dos nu) blir fisarna, för en viss tid, till illaluktande pruttar som får mig att önska att draken skulle hitta något för sin dåliga mage i stället för att förpesta min tillvaro!!

Nu när drakens mage hålls i skick och jag kan hantera tillvaron med en fisande drake till följeslagare vill jag hitta ett sätt att hantera nämnd väntan med ovisst resultat på. Jag har vid ett flertal tillfällen känt och varit säker på att det kommer en tid, ett tillfälle då jag ges den möjligheten. Att finna nya tankesätt. Nya sätt att förhålla mig till väntan i ovisshet. Möjlighet till personlig utveckling. Och det känns som den tiden,
den möjligheten har kommit nu 🙂

En möjlighet jag vill ta vara på. Och som brukligt tar jag orden till hjälp!
Känner mig lite som en otuslagen blomma som har stått i åkerns träda.
Nu har blomman blivit vattnad. Tack!!

Ha en fin Onsdag,
Änglakramar!!

Yanni – One Man’s Dream

 

Det här inlägget postades i Adoption - Den lilla handens resa, Musik, Positivt tänkande, Sjukdomen Endometrios, Tankeblogg, Vardagligheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.