En tänkande, kännande människa vars väg i livet har varit kantad av lätt och svårt,
Har landat både mjukt och hårt.
Uppskattar allt vad livet har att ge,
Ofta ser man mig le.
Envis som synden, har hjälpt mig långt,
För en väns skull sitter jag gärna trångt.
Försöker mitt bästa, hjälpa andra jag gärna vill,
Jag hoppas min omtanke räcker till.
Både kryckor och rullstol finns här
Men för att sätta mig i den, jag för envis är.
Hjärtat är varmt, ej längre några öppna sår,
Så många änglar det plats i mitt hjärta får.
Livsglädjen i mina ögon man åter finner,
Nu ska jag leva och njuta så mycket jag hinner!
( Skruttet 13.6.07 )
Sån tänker jag att du är Skruttet!
Välkommen hit norrut!Vädret är inte för hett här nu,och lite renande regn kommer det.Men solen lyser då Skruttet kommer(du är solen )om ingen annan syns.
🙂 Kramar till dig Greta!!
Gillar det sista stycket (heter det så i en dikt?). Hoppas att det stämmer, samt att det ”håller” för alltid !
Ja, nog tror jag att det heter stycke…. Kanske man kan tala om sista strofen också??? 🙂
Oj, skruttet..nu rann det en tår nerför min känd…va glad jag blev av den dikten!! Du har hittat hem nu, vännen!! *kram*
Skojigt att kunna göra dig glad!! Jo, det känns som om jag har hittat hem nu 🙂 KRAM!