Ett ensamt ljus

brinner sakta på ett bord…..
Lågan brinner stillsamt och så otroligt vackert.
Kvällen har varit riktigt bra…. =)
Känner inga biverkningar av medicinen ännu… Endel känner av dem ganska omgående, andra efter några veckor eller så har man turen att må hur bra som helst under hela månaden =)
 
Humöret har stabiliserat sig…. Upplever att jag känner mig bättre till mods nu än vad jag gjorde när jag hade plåstrena med östrogen (kvinnligt könshormon)….
 
Det enda som stör mig nu är min onda mage!
Men jag försöker att inte ge upp hoppet, jag försöker för allt jag är värd (och lite till)!!
Det här inlägget postades i Sjukdomen Endometrios. Bokmärk permalänken.

4 svar på Ett ensamt ljus

  1. Sunshine skriver:

    Måste kika in här och se hur du har det innan jag kryper till kojs…Tycker mig tyda att du mår lite bättre åtminstone…Känns bra, när man sitter här och känner att man SÅ skulle vilja hjälpa men inte kan…Då känner man sig så hjälplös, så in i hjärtat förtvivlad. Hoppas att det fortsätter att gå mot rätt håll…!!! Jag följer med hur du har det framöver… KRAAAM!

  2. KiM skriver:

    Även om ditt liv ibland känns som en plåga,
    känn värmen från ljusets låga.

    Låt det symbolisera dina vänner,
    som vill att du dig bra känner.

    Det är viktigt att inte låta hoppet ta slut,
    för då du inte av livet mera kan njut.

    Jag önskar du orkar kämpa på än,
    för vi ses ju snart igen, min vän.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.