KAN SJÄLV igen… :)

En fin dag har det varit så här långt.

Dagen har inneburit sysslor av varierande slag. Bland för ett besök till den behandlande Ängeln det bar av. Trevligt återseende blev det efter dryga två veckors paus.
Nu kan jag ta mig dit för egen maskin igen. Ingen behöver föra mig!
Jag klarar mig själv! Yes, vad skönt! Förstår ni fina Änglar, JAG KAN SJÄLV igen!!
Vilken lycka!! Långsamt går det – men DET gör just detsamma.

Sjukledig är jag inte längre. Inte återställd heller. Och gissningsvis skulle ledigheten behöva förlängas i och med att det ännu inte funkar att gå längre sträckor. Klarar väl ca 200 – 300 meter i dagsläget, utan paus. Nog kan det vara seegt det här sista!! Men det är bara att deppa i hop och komma igen och liksom minnas att det blir bara bättre nu, nu är det gjort.

Och i relation till det stora som gjordes försöker jag övertala mig själv att ha tålamod och glädjas över det jag faktiskt kan, i stället för att sura över det som går åt helvete när jag försöker. Att gå 200 -300 meter kändes ytterst långt borta för några månader sedan.
Och minst lika avlägset kändes det att våga eller kunna släppa den ena av mina vänner kryckorna. För att med helt ok balans sätta på mig jackan på egen hand eller låsa upp en dörr med ena handen fri.

Allt klarade jag i dag och vilken enegikick det gav!
Nu är det bara att fortsätta då och se fram emot morgondagens utmaningar.
Det gör jag med glädje,
Änglakramar!!