I dag är en ”jag vet inte vad jag ska skriva dag!” Känner att jag vill skriva….
Allt är någorlunda bra idag. Har klarat mig en lång tid utan att trilla ner allt för djupt i det stora vattenfyllda svarta hålet….. Jag har väl, tycker jag, lärt mig ta allt som det kommer…. Den 26:te denna månad väntar ytterligare en kontroll… Oron finns där…. Det knyter sig i magen och jag sätter allt mitt hopp på att nässprayen som jag tar 2 gånger om dagen gör vad den ska!!
Mitt hjärta fylls av värme och stor glädje för all hjälp och stöd jag får! Jag släpper ut min oro, rädsla och mina tårar när det behövs. Känns så otroligt skönt att kunna släppa ut allt utan att behöva skämmas – tårar är inget att skämmas över! Tidigare har jag haft svårt att visa att jag varit ledsen… Tårarna har stannat i mitt inre och i bröstet har bildats en stor klump av ogråtna tårar…Då oftast efter alla dessa läkarbesök.
Men nuförtiden tränger jag inte undan tårarna… Blir jag tex ledsen vid ett läkarbesök så släpper jag ut mina tårar när jag sitter DÄR och INTE EFTERÅT…. Det är bättre, då finns ju en annan möjlighet att få svar på eventuella frågor och funderingar istället för att låsa in sig på toa, gråta en stund, torka tårarna…. För att sedan lämna toan, gömma smärtan och klistra på den ”leende masken”…. En mask som under många år var min vän. Ansiktet log men hjärtat grät…
Så är det inte längre. Ansiktet och hjärtat är nu ”på samma våglängd” =)
Så underbart skönt är det!!!
Tankarna i huvudet på Skruttet denna söndagskväll…..
