En fin dag har det hittills varit!
Jag har haft kvalitetstid med fina Änglar så väl telefonledes som ansikte mot ansikte.
Och egentligen har det druckits alldeles för mycket kaffe för min egen mages bästa 😉
Men härligt var det att bara sitta ner, strunta i tiden, samtala om ditt och datt.
Att värdesätta stunden precis så som den är. Att vara här och nu!
Att ta mig tid. Att se. Att lyssna och lära mig av andra människor. De är saker som alltid 
varit viktiga för mig. Men speciellt efter tiden med Endometriossmärtan. Det fick mig att inse hur viktigt det var att ta sig tid att; om så bara för en stund våga höra saker som kan tänkas tabubelsgda. Att våga se. Att våga dela. Och att tillsammans våga gråta över helvetisk härjande smärta. Lika mycket som att tillsammans glädjas över avklingande smärta!
Jag vet hur betydelsefullt det var när någon Ängel delade allt det med mig. Det gjorde mig mindre rädd. Det fick mig att komma i håg att andas. Det fick mig att minnas livet bortom det onda. Det fick mig att se ljuset i mörkaste mörkret och det fick mig att älska livet igen!
Behöver jag säga att jag är innerligt glad över det liv jag har???
Änglakramar!!
