Sitter och hoppas på att en tröttheten ska visa sig.
Har nu stått utan behandling en tag och smärtmässigt mår jag som en prinsessa. Men humöret varierar kraftigt. Snacka om berg – och dalbana!! Ena stunden så glad och bekymmersfri för att senare sitta och grina över en liten bagatell som vanligtvis inte skulle påverka mig nämnvärt.
Jag får bita mig i läppen flera gånger om dagen för att inte häva ur mig onödigheter. För att inte säga saker jag inte menar och såra! Men det är så skönt att bara få gråta en stund. Att inte behöva förklara eller berätta då den tysta förståelsen finns. Och det är så skönt nuförtiden veta vad som är vad. Jag/ vi var beredda på dethär när pausen togs.
Och turligt nog säger erfarenheten också att det blir bättre! Bara tiden får gå!
Anstränger mig verkligen och försöker hålla tankarna på positiva, roliga saker.
Då orkar man bättre! 🙂
Nu är det dags att göra ett försök att sova,
Änglakramar!!
Gomoron Skruttet! Bra att förståelsen FINNS, när det tjuter i däcken i uppförsbackarna och nerförsbackarna och svårt att hållas på vägen än i högra diket och än i vänstra.
Och förlåtelsen om det hamnar i dikesbottnet så stenarna skrapar , brakar och sprutar!
Ibland bara måste man gasa på som kvinna. Kramar!
Jaa-a, det är såå skönt! Änglakramar till dig fina <3