Konstaterar att: Dagen blev rätt ok trots en mindre bra natt.
Och hur surt det än känns med kroppsdelar som vägrar att samarbeta. Så är det bara att bita i hop, gilla läget, kämpa vidare och tro stenhårt på att våra dagar kommer 😀
Som en motiverande och troligen väldigt behövlig påminnelse för mig själv skriver jag detta. Ganska exakt 8 mån har nu gått sedan den första finheten opererades och:
Jag kan vifta på tårna! 
Foten är rak och stabil.
Kontroll och rörelseförmåga är en helt annan på den åtgärdade sidan – har funnit balansen och står helt utan stöd!
(Ända tills fot nr 2 begränsar)
Än är arslet ofta placerat i nått av Åken på hjul och än vågar jag inte släppa den ena av mina 2 kryckor. Det lilla sista är verkligen segt. Men det är strunt samma… Kryckan när ju den trogna följeslagaren – såklart den är med även nu. 😉
Och nu har det väckts en nyfikenhet i mig, med stor iver funderar jag på delmålen för nästa återhämtningsperiod. 🙂
Liksom behovet av extra hjälp, utökad träning och hjälpmedel….
Dock kan jag inte låta bli att le samtidigt som jag konstaterar att nu behöver vi åtminstone inte riva någon skithusvägg för att jag ska slippa på dass 😉
Denna gång ska inget lämnas åt slumpen. Det ska inte lämnas något som helst utrymme för bollande mellan instanser. Denna gång ska allt fungera.
Förra gången tog vi lärdom och nu vet vi bättre.
Erfarenheten är bästa läraren sägs det!
