Så tyst och stilla…

Ännu en gång är det dags för dagar som gräsänka.
Jag vinkade av <3-Ängeln i morse och efter kramar och pussar gav mig sedan i väg för att uträtta ärenden.  Ett antal timmar senare  återvände jag under eftermiddagen till Änglaparadiset.

Här sitter jag nu med fingrarna på laptopens lilla tangentbord och tittar ut genom fönstret. Solen börjar sänka sig och löven vajar sakta på träden. Jag sänker blicken något och ser en otroligt vacker blomsterbädd av lila ljung.

Inomhus hörs klockorna ticka och datorn som surrar. Ibland får datorsurret sällskap av en fluga. Mina fötter är trötta av dagens myckna gående och skriker efter vila så i dag sker det inte mycket mer.  Kanske kokas en kopp kaffe som avnjuts med tv:n som sällskap, innan det är dags att leta mig i säng för att orka med morgondagens trevliga händelser.

Så tyst, tomt och stort.  Det är värst de första dagarna tycker jag. Sen vänjer man sig och njuter av egentid en stund för att slutligen säga:
”Nä, nu kan han nog komma hem, tycker jag” 😉

Samma sak varje gång.
Men det är ju nyttigt att längta och sakna ibland! 🙂

Änglakramar!!