spasticiteten från helvetet.
Ja, det var den oönskade gäst som jag fick igår då smärtlindringen skulle trappas ner. Underbara Änglar gav mig en ovärderlig hjälp och <3-Ängeln fanns vid min sida och masserade de spännande musklerna enligt bästa förmåga. Smärtlindringen ökades åter och tillfällig extra medicin lades in. Natten gick på så vis riktigt bra!
Underbara människor som verkligen vårdar med hjärtat möter jag!
Och vilket professionellt vårdsätt de använder. Mitt hjärta värms av den enorma medmänsklighet de visar, trots att de har ett stressat schema 🙂
Nu pryder ett vackert blått gips min fot. Foten ska få tid att vänja sig några dagar och vid behov gipsas det om innan jag förflyttas för eftervård till en annan plats.
Snart är det dags för lunch – pust och stånk! Man hinner inte ens känna en minsta aning av hunger mellan måltiderna. Det tycks vara mat hela tiden.
Vink, vink och Änglakramar från mig till er! 🙂
Stora varma styrkekramar kommer via cyberrymden
♥ Krya på dej tjejen 🙂
TACK snälla du <3
Fy för helvetes känslan 🙁 Men snart blir det bättre! Kram!