Surnade till rejält…..

Fredag! En höstlik sådan.

Vaknade tidigt i morse. Pigg och utvilad. Det är så skönt att vara hemma och få sova i egen säng! Värkmedicinen börjar nu kännas tillräcklig även nattetid, sover bra utan uppvaknanden pga någon smärta.

Muskelspänningar gör sig påminda och benet skakar ibland, men denhär gången fick jag medicin utskrivet för spasticiteten direkt så det är lätt avhjälpt.  Medicinen hjälper relativt snabbt och jag har lärt mig att känna igen signalerna på när det är dags att ta den lilla tabletten. 🙂

Den trögflytande byråkratin börjar äntligen röra på sig efter många samtal. Men jag är allt annat än glad! Igår tappade jag totalt tålamodet och surnade till rejält; slog näven i bordet och krävde att åtminstone få kunna komma in och ut ur Änglagården med åket på hjul.
Målet är ju trots att jag är gipsad och buren av stol att jag ska vara så självständig som möjligt. Det är viktigt att förmågorna som man har tas tillvara – att jag får göra det jag kan. Samtidigt som jag vill ha möjligheten att själv vara delaktig och ta ansvar för att huvudet ska orka.

För skulle jag säga annat än att detta har varit och är psykiskt påfrestande, så skulle jag ljuga. Myndighetstjat och bristande syn på helhetsperspektiv är något som kan få mig enormt sur.

Men jag är alldeles säker på att när vi kommit i mål och finheterna är fina nog.
Ja då kommer belöningen – då får vi njuta!! 😀

Änglakramar!!